Så klart att det går bra. Jag blev jätteglad. Ibland har det känts lite tråkigt att bo så långt från barnbarnen, att jag inte har kunnat ha den där vardagskontakten med dom. När Tilda var yngre, hände det att hon uttryckte, att det skulle vara bra om farmor och farfar bodde i Sävsjö. "Då kunde jag gå till dig efter skolan", sa hon.
Nu är hon fjorton år och kan själv ta initiativ till att hälsa på och ta sig hit på egen hand.
Det känns jättebra och samtidigt lite vemodigt. Tiden går så fort, snart kanske hon har flugit iväg mycket längre bort. Eller också kanske hon rent av kommer närmare geografiskt. I anden är hon nära var hon än bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar