lördag 18 februari 2012

Avsked


I fredags följde vi vännen Birgitta till sista vilan. Det var sorgligt, som alla begravningar, men det var också mycket vackert. Hela arrangemanget var planerat av Birgitta själv, fick vi veta av hennes bror. Birgitta har levt i dödens närhet i många år och kämpat sig igenom många kriser, men ändå lämnade hon jordelivet hastigt och oväntat.

Avskedet omgärdades av mycket musik, framför allt medverkan av den gospelkör, som Birgitta varit en del av. Akten i Uppståndelsens kapell avslutades med Birgittas älsklingslåt "Wind of change" med Scorpions.

Efteråt kom jag att tänka på, att detta var första gången jag deltog i en begravningsakt för någon som var yngre än jag själv. Det är klart att det måste bli så någon gång och förmodligen fler ju äldre man blir. Det är liksom naturligt att de äldre ska gå först. Men så enkelt är det ju inte, förstås.

Tack för att jag fick lära känna dig, Birgitta. R.I.P.

3 kommentarer:

RackarTuss sa...

Önskar dig en fin måndag

Test Papers sa...

What a lovely blog, Thanks for sharing.
Test Papers

messan sa...

Det är jobbigt med begravningar men de kan också vara väldigt vackra som du beskriver den här.

Jag önskar dig en fin vecka!
Kram