Jag tänkte leta upp några fina vinterbilder för att skriva ett aktuellt inlägg denna frostiga, isande lördag. Men när jag rotade bland mina gamla bilder och mycket riktigt hittade några riktigt vintriga motiv, bl.a. från snöstormstid i Kalmar - aktuellt så det förslår - fann jag ännu fler härliga sommarbilder och då kändes det bättre att skriva om den här bilden.
Jag fick mitt dragspel när jag fyllde fyrtio år. I april blir det trettio år sedan. Jag hade önskat mig ett dragspel länge. Det här var när jag var aktiv i rörelsen och höll igång sånggruppen S-dur, som jag skrev om härom veckan. Vintern 81-82 var ganska jobbig. Maken gick på Lärarhögskolan i Stockholm och det var mycket som vilade på mina axlar. Men vi var överens om att vi skulle stå ut med tanke på framtiden.
Min bror, som är musiker, hade skaffat dragspelet fick jag veta senare. Hela min släkt från Västergötland kom åkande i hans orkesterbuss för att fira mig. Jag fick en bindel för ögonen och fick känna mig fram till dragspelet. Och när jag förstod vad jag hade framför mig började jag faktiskt att gråta av glädje.
Men inte bara glädje, också lättnad. Den jobbiga vintern och våren var snart slut. Maken hade gnetat och sparat för att kunna köpa dragspelet. Det kändes som mer än en födelsedagspresent. En uppskattning för att jag hållit ut.
Jag kom faktiskt inte ihåg det här fotot, men jag förstår att det är taget en midsommarafton på släkttorpet Stenbäcken, där vi alltid firar sommaren största helg. Det här året ser det ut som om det faktiskt är fint väder också, vilket inte alltid är fallet minsann. Jag är nog på väg att kompa till dansen runt stången. Plastkassen, som hänger på ena armen innehåller nog lite noter eller allsångshäften. Det brukar bli mycket sång och musik vid vårt midsommarfirande.
Håll med om att detta var roligare än vinterbilder! Men det kommer nog några sådana också snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar