När jag växte upp fanns det en veckodag som var vikt för städning. Det var fredagen förstås. Man städade för att det skulle vara fint till helgen. Kanske man slutade lite tidigare på arbetet den dagen, men det minns jag inte. Det var ju arbetsdag och skoldag även på lördagarna då. Numera städar jag/vi, när andan faller på och när det är tillräckligt smutsigt och stökigt. Det kan till och med ske på söndagar, vilket var helt tabu när jag var ung. Det tabut hade försvunnit i mina hemtrakter för länge sedan, men levde kvar i de småländska puritanska trakter, där jag hamnade på 1980-talet. Jag minns ännu de ogillande miner jag fick från mina grannar, när jag hängde ut tvätt på söndagen. Det var nästan lika illa som när sonen drog på värsta förstärkaren nerifrån källaren och spelade "Häng gud" med Ebba Grön samtidigt som missionstältet stod uppmonterat på den obebyggda granntomten. Men jag försvarade min ogudaktighet i mitt inre med att tänka, att Gud hade väl någon mening med att ge mig vackert väder på söndagen, så jag kunde få tvätten torr, när jag nu arbetade i mitt anletes svett hela veckan!
Mamma ville gärna ha lite hjälp med städningen. Om det var verklig hjälp eller uppfostran är jag inte helt klar över. Det var två sysslor, som förbehölls mig (och kanske också min lillasyster, men det minns jag inte). Den första och tråkigaste var att dammtorka. Man skulle gå runt hela huset med en dammtrasa och torka alla småprylar, skaka små dukar och torka av ytor i fönster, på byråar och chiffonjéer och annat pillgöra. Ett par gånger om året skulle det också putsas silver, vilket jag tyckte var ganska kul. Det blev ju så fint.
Men det var en arbetsuppgift, som verkligen var rolig, ja, rent av njutningsfull. Det hände bara på sommarhalvåret. När städningen var klar, skulle man sätta in nya fräscha blommor från trädgården eller ängarna. Det var den allra roligaste uppgiften. Nästan som en belöning efter dammtorkandet. Att få gå ut i trädgården och sätta ihop vackra buketter allt efter årstidens växlingar. Jag tror min lust till trädgård och blommor grundlades här. Det sensuella i synintryck och dofter, skapandet att sätta samman olika växter, färger och former. Det var en lust. Och än lever lusten.
Igår var det fredag och vi städade stugan. Gjorde riktigt fint, skurade golv, flyttade på möbler, skakade mattor, torkade ur alla fönster.... Sen gick jag ut i trädgården och plockade blommor...
I ett av fönstren i det stora rummet i stugan hamnade en syrénkvist i en vas från en fyndlåda på en auktion någonstans i Småland...
....och den sista buketten med klint, törel, daggkåpa och kanske något mer, hamnade i en kristallvas, som maken fått som pris på en idrottstävling i Malmberget för hur många år sedan som helst.
Ja, så kan man minnas och filosofera lite utifrån en fredagsstädning!
4 kommentarer:
Konstigt det där - om jag har förträngt det eller inte - jag minns inte ett smack av någon städning! Torka disken kan jag minnas, och laga veden förstås. Och gå ärenden. Men städning - kan jag som lillasyster ha sluppit det?
Jag är äldst av fyra syskon så nog har jag fått städa och diska. Bror min skulle torka disken men av någon konstig anledning blev han nästan alltid bajs-nödig så jag fick torka disken själv.
Fredagsstädning gällde på den tiden jag arbetade. Det var så skönt med en "helledig" lördag och söndag. Nu städar vi när vi tycker det behövs.
En färsk bukett med blommor efter städningen - det är en fin belöning.
Ha en fortsatt trevlig helg.
Kram Viola
Städningen var nog ett storasysterjobb. Jag minns inte heller att lillasyster Långa Skuggan var med och torkade damm. Men jag minns också att jag lyckades smita från disken med att hänvisa till att jag måste öva pianoläxan. Förmodligen genomskådad av mamma!
Jag tänker så med...fredag är lite av veckans stora städdag...men sen så städar jag de andra med.
Det bästa är att det är rent och fräscht inför helgen:).
Kram
Skicka en kommentar