Ellen Key föddes 1849 och växte upp på en herrgård utanför Västervik. Fadern var en liberal riksdagsman, som ansåg att även flickor skulle ha utbildning, vilket Ellen fick. Hon blev en hängiven författare, föreläsare och politiskt engagerad kvinna, en föregångare i kampen för kvinnors frigörelse och rösträtt. Hon blev också en av de första förespråkarna för att se till barns behov och villkor. Hennes mest kända verk heter också följdriktigt "Barnets århundrade". Hon kom att få stor betydelse för att sprida kunskap och bildning bland både män och kvinnor i arbetarklassen och blev en av våra stora föregångare inom folkbildningen. Hon hade också planer på att starta en folkhögskola, men kunde inte förverkliga detta. Men bildningsarbetet engagerade henne hela livet i föreläsningsinstitut, föreningar och inte minst genom sitt författande och omfattande brevväxling.
Jag hade inte tänkt skriva så mycket historia om Ellen, det finns hur mycket som helst att läsa om hennes biografi. Men en sak till - Ellen var en föregångare när det gällde att förmedla estetisk bildning. Hon ville sprida uppfattningen att kunskapsbildning var viktig att förmedla tillsammans med vikten att kunna se skönheten i tillvaron. Den uppfattningen har hon följt minutiöst när hon anlade sitt vackra hem, Strand. Ellens barndomhem hade sålts och hennes högsta önskan var att hon, i likhet med Selma Lagerlöf (som tillhörde hennes vänkrets) kunde köpa tillbaka hemmet. Det lät sig dock inte göras och tomten vid Vättern blev hennes val. Tomten hade förmedlats genom hennes vänner Verner von Heidenstam (som också bodde vi Vättern) och prins Eugen, som disponerade en målarstuga inte långt från Strand.
Ellen lade ner hela sin själ i projektet Strand. Hon ritade och planerade och följde husbygget i detalj. Färgsättning, inredning, möbler... allt är noga planerat. Att vandra genom rummen på Strand är en fröjd, rentav en njutning. Alla stora fönster, balkonger, altaner är vända mot sjösidan, med den makalösa utsikten över Vättern. Strand skulle bli en förebild för den idé hon ville förmedla. Det skulle vara vackert och enkelt och ljust. Det skulle vara möjligt även för människor utan förmögenhet att kunna förverkliga också i liten skala.
Huset stod klart 1910. I sexton år fick Ellen njuta av livet på Strand tills hon dog 1926. Hon testamenterade Strand till en stiftelse, som skulle förvalta stället och göra det till en anläggning för arbetarkvinnor att få komma och vila upp sig och ta del av det estetiska bildningsarbete, som hon ivrade så mycket för. Politiskt radikaliserades hon under sitt liv, blev socialdemokrat, var god vän med Branting, vars reformistiska socialism tilltalade henne.
Numera visas Strand för besökande under delvis begränsade tider. Annars upplåts huset fortfarande åt kvinnor, som vill vistas i den tilltalande miljön för att arbeta, skriva, måla, studera eller bara vila.
Det var inte tillåtet att fotografera inomhus, men jag köpte några vykort som jag skannat. Det sista kortet är taget från balkongen på andra våningen. Där fick vi besökare ta fram våra kameror.
Gästboken är stor och omfattande. Strand var en samlingspunkt för den tidens författare och konstnärer och andra kulturpersonligheter. Omkring fyratusen gäster hann skriva sina namn under de sexton år Ellen bodde i huset.
De stora fönstren fick inte skymmas av gardiner eller blommor. Därför hänger de enkla gardinerna vid sidan, utanför glaset och blommorna samlas på den vackra blomstertrappan.
Ellen Key var bara 1.55 lång. Sängen, som är tillverkad av en snickare i den närbelägna byn, ser närmast ut som en barnsäng. Den solgula färgen är medvetet vald, för att ge en känsla av värme. Vid foten av sängen hänger ett porträtt av Ellens far och vid huvudsidan ett på modern.
Köket har blivit renoverat med modernare inredning, men alla snickerier och praktiska lösningar av skåp, skafferi och annat har bibehållits. Jag blev särskilt förtjust i speceriskåpet.
Den här bilden tog jag alltså själv från balkongen ut mot Vättern. Det var en solig dag, när vi var där och lätt att föreställa sig vilken inspirerande miljö detta var att leva i.
Sist ett citat av Ellen Key, hämtat från Bernt Gustavssons bok "Bildningens väg, tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880-1930"
Så här sade Ellen till en ung socialdemokrat:
"Ser ni, unge vän, det stundar en hård och förfärlig tid. På alla områden kämpar gammalt och nytt, och mycket ska trampas ned och falla som träd för stormen. Men många värden är omistliga. Jag är socialist, demokrat, ja revolutionär, brinnande revolutionär. Men vi måste skona det sköna, personlighetens rätt, individualiteten. Socialismen får inte bli fiende till individualisemn. De två måste förenas. Detta gör Hjalmar Branting. Håll er till honom."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar