fredag 29 januari 2016

Goda grannar


Det här ett foto från min barndom. Min lillasyster och jag sitter i gräset i framkanten av fotot. De vuxna sitter i trädgårdsstolar runt bordet med kaffekoppar, kaffekanna och en stor tillbringare med saft. Det är sommar.

Jag tror att detta är sommaren 1948. Vi har bott i den nya villan i Örby i snart ett år. Jag har fyllt sex år, min syster är snart fyra. Vi har lekt och busat med varandra och de vuxna. Jag har tappat mitt hårband, min syster har sitt kvar, för ovanlighetens skull. Det brukade vara tvärtom.

De här åren i min barndom i villasamhället i Örby i nuvarande Marks kommun (ja, posten blandade ibland ihop oss med Örby i Stockholm), var präglade av det en nu kallar grannsamverkan. Men inte så att en blandade grannsamverkan med politik, eller för den delen med att bevaka sin egendom. Nej, det var mera ett sätt att umgås. Barn och vuxna i olika generationer gick som "barn i huset" hos de flesta av grannarna. Och sådana här träffar på sommarkvällarna i varandras trädgårdar, var mer regel än undantag, som jag minns det.

Makarna Blom var jämnåriga med mina morföräldrar. Farbror Viktor hade sin snickeriverkstad hemma på tomten. Han var en riktig finsnickare. Möblerna i huset de bodde i, hade han snickrat själv. Köksmöbler och sängar. Ingen annan hade så fina och annorlunda möbler.

Vi brukade gå till farbror Viktor i hans verkstad och sitta där och titta på när han svarvade och framställde så fina grejer. "Vad ska jag göra åt er idag då", kunde han fråga. Och så fixade han till en liten docksäng, eller små stolar till dockskåpet, eller en skärbräda i form av en fisk, som vi fick ta med hem till mamma.

Farbror Viktor kunde spela fiol och sjunga visor. Jag minns två av dessa visor. En handlade om skräddaren i Sätila, som gick ner sig på isen. Den andra var en norsk visa (makarna Blom kom ursprungligen från Dalsland) om en "bonnegutt" som inte hade det lätt. "Når jeg var bonnegutt, hade jeg det inte lett, för skjortan som jeg feck, ja, skjortan den  var ny, men skjortan var det inga fisflacker i"...... Ja, just den strofen kommer jag ihåg, man kan undra varför....

Det var fint med så goda grannar och makarna Blom var inte de enda. Jag har flera föremål, som tillverkats av farbror Viktor. Ett par fina svarvade skålar, och en "bakegressla" som kommer väl till användning, när jag ska baka farmorsbröd.

Jag kanske också ska identifiera personerna på bilden. Alla har förstått att barnen i framkanten är min syster och jag. Sedan kommer från vänster min mormor Selma, min pappa Kalle sticker upp huvudet från sin tältstol, sen kommer farbror Viktor och min morfar Edvin, min mamma Dagmar och tant Alma och så makarna Bloms yngste son Bo, som jag tror fortfarande bodde i föräldrahemmet vid den här tiden. Vem som stod bakom kameran har jag ingen aning om.

Jag har en historia till att berätta om en gemenskap mellan min mormor och tant Alma, men det får bli i nästa blogginlägg.

2 kommentarer:

Skogsviola sa...

Gudrun Johnson Härliga minnen! Jag minns också sommarkvällarna på balkongen när vi satt invirade i filtar och tysta som små möss lyssnade på morfars och Kalle Ewers historieberättande. Alla de där historierna kanske inte var avsedda för små öron, men det glömde dom nog bort och våra öron fladdrade förstås..

Kommentar från FB

Skogsviola sa...

Vendla, så lik du är din mamma. Har inte tänkt på det förut.

Kommentar från Gun-Britt Persson på FB.