Jag hittade den här duken för ett tag sedan i mina gömmor. Jag sökte i mina minnen för att komma på var jag fått den ifrån. Den vita löparen är broderad med utsökt mönster och handarbete. Kanten är gjord med den tätaste langettsöm jag någonsin sett. Hålsömmen runt duken är sydd av den finaste garn, man kan tänka sig och broderierna vid kortsidorna är sömmad med plattsöm och garn i vitt och guld.
Vem har en gång broderat den här duken? Den har inte kommit från mitt hem, det är jag säker på. Visserligen var både mormor och mamma duktiga brodöser, men detta är inte något av deras verk.
Nej, jag får söka mig till andra delar av mitt liv, och jag tror att jag kommit på det.
1976 köpte vi ett torp vid Gullaboås i södra Kalmar län. Byn, där torpet var beläget heter Hyltan. Huset var byggt som undantagsstuga till ett äldre par, som lämnat över gården, som stugan tillhörde, till den yngre generationen troligen någon gång på 30-talet. Det var en stuga med två rum och kök och en stor oinredd vind. Elektricitet fanns, men inte vatten- och värmeledningar. Vatten hämtades i brunn på gården och värmen fick vi från två kakelugnar och järnspis. När vi köpte huset hade det varit sommarstuga i ett antal år.
Den stora vinden blev en härlig lekplats för barnen under regniga sommardagar. Där fanns bl.a. en stor kista med diverse grejer, mest textil. Duken kan ha legat i den kistan. Men den kan också ha kommit med i någon auktionslåda från den tiden. Vi åkte ganska ofta på bondauktioner då. Jag är övertygad om att duken härrör från vår tid på Hyltan.
Gamla ting stimulerar fantasin, åtminstone för mig. Jag kan inte låta bli att tänka på den kvinna - jag är övertygad om att det var en kvinna - som förfärdigat detta konststycke. Vem var hon? Hade hon bott i vårt hus, eller var det någon annan, som kanske sålt eller skänkt den till husets ägare? Vad hade den kvinnan att berätta? Vad hade duken att berätta?
I den gångna helgen lyssnade jag till ett radioprogram, som leddes av Kerstin Wixe. Det handlade om goda berättelser och berättare. Jag har alltid varit förtjust i muntligt berättande och har sedan barndomen också varit omgiven av goda berättare. När jag studerade vid Folkhögskollärarutbildningen i Linköping skrev jag min exemensuppsats om "Muntlig berättartradition i Västergötland". När jag lyssnade till programmet hade jag redan börjat skriva det här inlägget om duken. Genom programmet, som du kan lyssna till genom att trycka Här, fick fantasin ny fart. Kanske blir det en ny berättelse om duken och dess skapare, när fantasin fått mogna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar