...... sa maken när vi avnjöt förmiddagskaffet på bastutrappan i solskenet. Och visst är det förunderligt skönt när man äntligen kan sitta ute i solen och faktiskt också kavla upp ärmarna utan att börja frysa.Vi åkte ut till stugan igår för att hinna med lite vårstädning innan maken sticker iväg till Gällivare och jag blir ensam där ute ett tag. Det är bara att erkänna att det finns vissa kraftinsatser som behöver göras och som jag inte själv klarar av. Men bra mycket orkar jag röja också. När solen skiner och fåglarna kvittrar, så får man förunderligt mycket nya krafter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar