Det är inte mycket till nyheter dessa dagar. Tre stora, har jag märkt: prinsessbröllop, fotboll och utspilld olja med därtill hörande konsekvenser. Igår poppade det upp en annan grej, som fick lite utrymme: sista partiledardebatten i riksdagen under denna mandatperiod. Vissa saker som där yttrades, fick min ilska att ta fart igen efter mitt förra inlägg. Jag gillar inte att vara arg, men det är svårt att låta bli ibland.
Denne Fredrik Reinfeldt! En statsminister, som vi stackars svenskar tycks ha fått för våra synder! Vem tror han att han är! Mästrande och sur och samtidigt verkar han ha ambition att vara någon slags landsfader!!! En kommentator i radion sa mycket träffande att Reinfeldt lät som ett pekoral.
Jag hörde inte allt han sade, det orkar jag bara inte. Men det som fick mig mest arg, var när han gjorde sig till talesman för lågavlönade kvinnor. Det skulle väl vara någon slags taktik. Kvinnor i allmänhet och lågavlönade i synnerhet är den väljargrupp, som minst attraheras av moderatpolitiken. Reinfeldt påstod att han talat med massor av lågavlönade kvinnor och samtliga säger "att de vill att det ska löna sig att arbeta"! Det tror f-n det! Det vill väl alla. Men de lågavlönade kvinnorna vill få bättre lön i första hand, inte avdrag, det är vad jag tror! Och det talade inte herr R. om.
Mona Sahlin pratade om att hon vill arbeta för solidaritet och minskade klyftor i samhället. Det gjorde hon rätt i. Jag för min del, vägrar att tro, att svenska folket är en majoritet av egoister, som bara ser till hur mycket man själv får i plånboken och är ointresserade av hur andra har det i samhället. Rika människor förlorar också på ett ojämlikt samhälle. Om man bara värnar om sitt och struntar i hur andra har det runt omkring en, blir man otrygg och misstänksam och det tror jag inte att ens Reinsfeldts väljare vill vara.
365 Foton 2024 - 190 Löjtnantshjärta (331)
40 minuter sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar