Midsommar!

Vi har en underbar midsommartradition i min släkt. Varje år träffas vi på torpet Stenbäcken i Örby, där mina syskon och jag är sjunde generationen med rötter på stället. Nu är vi den äldsta generationen i livet och det har kommit till en åttonde och en nionde. Traditionen att träffas på midsommarafton har vi haft i många år sedan våra föräldrar levde och vi är lite utspridda i landet, även om de flesta fortfarande är marbor.

I år var vi väl ett 30-tal, men vi kunde varit några fler. Vi träffas på tidig eftermiddag, folk droppar in lite då och då och när alla är samlade, badar vi bastu. i år var det manfolken, från lille Måns 1½ till åldermannen Inge, 74, som badade först. Efteråt kommer alla vi flickor, där jag numera är släktens grand old lady.

När vi kommer upp från bastun, har gubbarna förberett maten, sill och färskpotatis, förstås, men också sallader, pajer, frestelse, köttbullar och skinka till icke-sillätare och jordgubbar till efterrätt. Under måltiden sjunger vi snapsvisor och andra visor. Eftersom vi nu har ganska många småbarn, så blir det också repertoar som passar dom.

Sen blir det dans runt midsommarstången, tradtionsenligt. I år stod min syster för dragspelandet, ibland är det jag som gör det och efter detta går de som har lust några vändor i skogen och tittar till gamla kära platser som är förknippade med släktens historia. Det är nästan alltid någon ny pojkvän eller ett barn som har blivit tillräckligt stort för att vara intresserad, som ger oss gamlingar chans att dra historierna på nytt. Så även i år.

Framåt kvällen blir de flesta lite hungriga igen och då kommer grillen fram. Det hela brukar sluta med en samling inne i stugan, när knotten blir för svåra. Det blir mycket sång och musik och prat och varm stämning.

I år var ju vädret så sagolikt skönt. Detta hade väl inte värdparet, min kära syster och svåger, så stort inflytande på, men allt annat vill jag tacka dem för, gästfriheten, glädjen, allt praktiskt ordnande. Utan dom hade det varit svårt att genomföra och fortsätta med vår tradition.


Delar av släktingarna samlade på ruinerna efter Allstorpet, där min morfars farfar, Anders All, slog ner sina bopålar efter att han fått avsked från tjänsten som indelt soldat.


Ett par av släktens yngsta ovan Maja All snart tre år och nedan, den allra yngsta, Kajsa Manskog 15 månader.