Vinterpromenad vid Viskan

Jag läste i lokaltidningen en krönika, som handlade om vilken tillgång det var för en stad att ha ett vattendrag centralt i staden. Men krönikören ifråga var inte nöjd med hur stadens styre tar hand om vårt vattendrag, Viskan. Han tyckte att vi borde kunna flanera och cykla utefter Viskans stränder ända uppe ifrån inloppet från Öresjö i norr och söderut till de södra perifera delarna av kommunen.

Och visst, det man mest läst och hört om Viskan på dess färd genom centrala Borås, är att den är smutsig. Historien innehåller många beskrivningar på hur man i den framväxande industristaden släppte ut föroreningar från fabriker rakt ut i vattnet. Nu, i vår miljömedvetna tid, planerar man stora insatser för att rena Viskan. Och visst kan man redan nu flanera långa sträckor i centrala staden efter ån, som slingrar sig runt centrum, utefter Stadsparken och Väveribolagets gamla huvudbyggnad, vars väggar dyker rakt ner i vattnet. Och vid Lilla torget och Sandwalls plats kan man slå sig ner på trappor, vid vattenbrynet.



Igår, den första vinterdagen med frost i luften tog vi morgonpromenaden förbi det lilla vattenfallet vid Druvefors i södra delen av Viskans lopp genom staden. Vi har gått förbi där många gånger, passerat över bron ovanför fallet, när vi gått den s.k. hälsorundan. Men nu ville jag ta några bilder nedanför bron när vintersolen letat sig över hustaken. Och där upptäckte vi ytterligare en liten park, Druvetriangeln, som dolde sig nedanför en trappa. En sak är säker, den här staden har så många små oaser, som är njutbara även på vintern. Se, så vackra planteringarna är, när de står där frostnupna....



.... medan vintersolen belyser fasaderna på andra sidan Viskan, när den fortsätter sin färd förbi de betydligt högre fallen vid Viskafors och Kungsfors, meandrarna i jordbrukslandskapet i södra Marks kommun, in i Halland för att försvinna ut i Kattegatt norr om Varberg.