Jag fick så många trevliga kommentarer, både på bloggen och fb efter mitt förra inlägg, så jag plockade ut några fler bilder ur mina lådor på temat barnbarn.
Jag vet inte huruvida Hanna och Levi i Lappeasuando, våra barns farmor och farfar, reflekterade över sina barnbarn som livets efterrätt. De hade ju ganska många ungar själva och vid tiden för bilden, nitton barnbarn och två barnbarnsbarn. Det tjugonde och sista barnbarnet blev vår dotter. Sommaren 1974, när vi bilade upp till Lappland, var hon bara en liten grodd, så liten att jag inte ens var säker på att hon fanns. Men vi blev alltid varmt mottagna och jag tror nog att farmor och farfar tyckte det var roligt att någon gång om året träffa sina minsta barnbarn.
Här är jag bliven farmor för andra gången. Lilla Tilda, nyfödd och ca ett och ett halvt år gamle Kalle.
Mina barnbarn fick också lära känna sin farmors mor under några år innan hon lämnade oss. Tilda var mycket intresserad av mina förehavanden, när hon var liten och här ville hon uppenbarligen brodera, till "gamlafarmors" förtjusning. Det är tydligen påsk, att döma av bordsdekorationen. Och äggvitor, som blivit över har bakats till maränger. Men jag tror inte Tilda är så intresserad av att brodera nu för tiden. För henne är det mest fotboll som gäller.
Det finns ju en farfar med i bilden också. Den här tycker jag så mycket om. En glad liten Kalle framför sin trygge farfar i ekan. Numera kör han egna båten med motor på, när han ska ut i Vallsjön i Sävsjö och fiska. Månn tro intresset väcktes i Sävshult en gång?!
Och till sist. Här är jag själv med mina fyra barnbarn för snart tio år sedan, när de alla kom för att fira min 60-årsdag. Kalle, åtta, Tilda och Emil sex och minstingen Albin, nästan 1. Nu fyller jag snart 70 och var och en kan räkna ut hur långt barnbarnen kommit. Visst, det där med efterrätten stämmer gott!
6 kommentarer:
Av dessa bilder och text blev jag mycket rörd.
Visst stämmer det ,-)
Jag minns hur kul jag tyckte det var som liten att hälsa på min Farmor som bodde långt bort ,70 mil,hon blev speciell!
Nu är jag både farmor o mormor!
Ha det fint! Mvh Primrose ,-)
Jag ser riktigt framför mig när jag blir mormor för det är bara det jag kan bli...så vitt jag vet:).
Jag vet att jag älskade min farmor mest av allt!
Kramar till dig
Tack för fina kommentarer!
Jag tror det är viktigt att generationerna träffas och lär känna varandra. Det är inte så lätt när vi de sista årtionden blivit spridda åt alla håll. Jag har 9 barnbarn som nästan är vuxna och vi träffas några gånger om året men kontakten hålles via datorn.Jag har installerat SKAPE,
ett program som gör att vi kan prata med varandra och samtidigt syns vi. Och det är grattis. Mycket värdefullt när man som vi är utomlands i två månader.Tidsskillnaden ställer till besvär ibland, vi måste vara onlie
samtidigt.
En varm hälsning från Thailand.
Viola
Det är det bästa med att blogga, att man finner så fina vänner här ute i cybern. Att vi har varandra!
Ha en fin dag!
Kramar
Skicka en kommentar