Mammas recept

Min mamma var ingen s.k. matmamma. Hon lagade mat mest för att det hörde till hennes roll. Och visst smakade det bra, men det var inga sensationer. Hennes skaparförmåga och kreativitet fanns på andra områden.

Jag tror dock att hon tyckte det var ganska roligt att baka. Hon bakade alltid vårt matbröd själv. Innan det kom frysbox i huset förvarades de stora runda rågsiktslimporna insvepta i handdukar i en stor kopparkittel i matkällaren. Det var så många att de hann bli lite torra mot slutet, men desto godare var det att få smaka de nybakade igen.

Häromdagen hittade jag en liten lapp bakom några burkar i kryddhyllan. Det var ett litet, delvis sönderklippt blad ur ett anteckningsblock, skrivet med mammas handstil och vid närmare syn såg jag att det var ingredienserna till "Marboringar". En del säger västgötaringar (eller kringlor) men för oss som har rötterna i Marks härad i södra delen av Sjuhäradsbygden, är det marboringar som gäller. Så länge mormor levde, var det hon som bakade ringarna. När hon var borta, tog mamma över. När hon i sin tur blev äldre brukade hon påminna mig om att jag borde börja baka ringar. Men jag tyckte inte att jag behövde så länge hon bakade. Sedan lämnade hon oss, det gick alldeles för fort. I sorgen försökte jag mig på att baka ringar. Men det blev inte bra. Jag kunde inte få till rätta snitsen. Receptet försvann och jag övergav tanken att fortsätta traditionen. Men nu känns det nästan som om hon manat på mig från sin himmel. Kanske det är dags att göra nya försök nu när det gått drygt tio år sen mamma dog.

Jag hittade ett par recept till, vaniljbullar och en sorts kakor med kokos och havregryn. Vaniljbullar har jag bakat förr. De brukar bli jättegoda, men det är länge sedan jag bakade sådana också. Men ringarna är de viktigaste trots allt. Kanske går det bättre nu. Jag känner ju mammas moraliska stöd.