Bernhard Shaw och feministiska hönor

I fredags var vi på Folkan  för att uppleva föreställningen av My fair lady i Boråsversion. Det var ett glatt amatörgäng, som gett sig på denna klassiker bland musikaler. Och det gjorde de bra. Musikanterna var väl till stora delar proffs, liksom regissör, men solister och kör var till största delen amatörer, om än mycket vana och skickliga sådana. Jag ska inte ge mig på någon vidare recension utan fastmer fundera lite kring innehållet i storyn.

Jag har tidigare inte refelkterat så mycket över detta, har nog tänkt mest på musiken och sångtexterna. Själva historien har ju känts lite mossig. Men faktum är att vid närmare eftertanke så har intrigen faktiskt ett feministiskt budskap.

Tanken slog mig när jag läste om bakgrunden till musikalen. Som väl de flesta vet bygger My fair lady på en teaterpjäs, Pygmalion, av den irländske författaren och nobelpristagaren George Bernhard Shaw. Det står i programbladet att Shaw inte var särskilt förtjust i att hans dramatik gjordes till musikaler. Pygmalion var inte den enda. Kanske tyckte han att hans budskap var för allvarligt för att bli en glättig musikal. I en bisats i programmet står det som förklarade en del för mig: "George Bernhard Shaw, som var såväl nykterist som vegetarian och feminist..."

Där har vi det! Shaw skildrar inte bara ett klassamhälle, där Eliza och hennes miljö är underklass förstås. Men här skildras också kvinnors styrka och intelligens i förhållande till maktfullkomliga män, personifierat framför allt i en synnerligen töntig och insnöad professor Higgins.

Så var det då det här med hönorna. Det är lite långsökt kanske, men feminismen kan ta sig olika uttryck i "Fablernas värld" bl.a. Det är min kära syster, Långa Skuggan, som gärna recenserar barnböcker i sin blogg. Det hon skrev finns att läsa i bloggen "Det blir la väl", som finns i min blogglista t.h. Det handlar om hur en samling höns gör uppror mot tuppen och hans kompisar. Det fick i sin tur mig att tänka på en anekdot, som jag hörde av en kursdeltagare på folkhögskolan i Småland. Berättaren ifråga var en äldre man från Norrköping, så historien berättades för mig på östgötadialekt. Mina läsare får tänka sig detta.

Det hela utspelade sig i en hönsgård där en tupp residerade med sina hönor. Allt var frid och fröjd tills en dag när tuppen tog sig en tur till granngården för att hälsa på sin kollega därstädes. Det kom till ett resonemang mellan tupparna om förhållandet till hönorna, om äggproduktionen, inkomsterna från verksamheten och det ena med det andra. När tupparna började prata om äggpriser, kom det fram att granngårdstuppen fick bättre betalt för sina ägg, beroende på att hans hönor värpte större ägg än vår tupps.
Hela tio öre mer fick granngårdstuppen. Mäkta förgrymmad gick vår tupp tillbaka till sina hönor. Missnöjd som han var, kallade han ihop hönorna och deklarerade med myndig stämma, att nu fick de minsann skärpa sig och börja värpa större ägg. Då stack en liten uppnosig (eller heter det uppnäbbad?) höna fram huvudet och upphävde sin ljudliga stämma kacklande: "Är du riktigt klok!!? Tror du att jag tänker spräcka arslet för tie öre!!"  Och så var det ingenting mer med det!

Lite långt från ladyn blev det förstås. Men nu ska jag sätta mig och titta på Minnenas Television. Det ska handla om en av mina förebilder Elise Ottesen-Jensen, en sann förkämpe för kvinnors rättigheter och en äkta feminist!