Jazz i Borås

I onsdagskväll var vi på Humanistiska förbundet i Borås. Det är en föreläsningsförening, som förmedlar vetande i diverse ämnen i gammal god folkbildningstradition. Den här gången skulle det handla om Jazz- och dansorkestrar i Borås under 1940- och 50-talen. Ämnet presenterades av Lennart Wasling på ett lättsamt kåserande sätt. Det blev en riktig nostalgitripp. En del av de presenterade orkestrarna har jag dansat till i min ungdom, men jag tillhörde nog, trots mina 70 år, den yngre delen av publiken. Och Friggahallen är jag för ung för. Mina danserfarenheter i Borås har jag från den då ganska nya Parkhallen och också Rotundan i samma Folkets Park, eftersom jag också gillade att dansa gammaldans.

De mest kända orkestrarna var Jean Josefssons och Bosse Lidéns. De flesta kända boråsmusiker från den här tiden spelade i dessa orkestrar i olika konstellationer. Jag skall inte orda mer om detta just nu. Allt kan man läsa på Lennart Waslings hemsida www.culturum.se/jazz. Därifrån har jag också lånat bilderna till detta inlägg.

Den jag vill ägna mest uppmärksamhet är den enligt min mening störste musikern i genren som vi haft i Borås, Åke Johansson. En fantastisk pianist och kompositör, som blev hemstaden trogen, trots att många av världens stora jazzmusiker ville spela tillsammans med honom.

Åke Johansson lärde sig spela piano som barn på Tomteboda Blindinstitut, där han hamnade som elev på grund av sitt funktionshinder. Därigenom skulle jag komma att få en mer personlig anknytning till honom genom min man, som också var elev på Tomteboda under den här tiden och han och Åke blev skolkamrater. Maken har berättat att Åke brukade spela fyrhändigt med en annan kompis på skoldanserna. Den som höll rytmen vid trummorna var en annan känd tomtebodaelev, Bengt Lindqvist, sedermera riksdagsman, statsråd och förbundsordförande i Synskadades Riksförbund.

När vi för dryga tjugo år sedan flyttade tillbaka till mina hemtrakter, fick de gamla skolkamraterna åter kontakt. Åke spelade ofta på jazzklubben och i andra sammanhang, som lockade oss. Jag fick också tillfälle till mer personlig kontakt med Åke genom mitt arbete på Fristads Folkhögskola, där jag periodvis var ansvarig för de kulturkvällar som anordnades för allmänheten. Åke var en av de många musiker som engagerades till denna verksamhet. Jag minns att han var mycket förtjust i skolans fina Steinwayflygel och pratade om att han skulle vilja göra en inspelning med den. Det blev nog trots allt inte av, men det är sköna minnen förknippade med Åkes eminenta framträdande på skolan.

Åke Johansson finns inte bland oss längre. Han gick bort 2011 i sviterna efter en hjärnblödning. Han blev då delvis förlamad och kunde bara spela med höger hand. När jag sökte på You Tube efter Åkes skivinspelningar, fick jag inte en enda träff. Däremot fanns två liveinspelningar från Borås Tidnings presscenter. Den ena är en inspelning efter Åkes bortgång, Tribut to Åke Johansson, en samling av Åkes kompositioner i arrangemang av Bernt Rosengren. Den andra är en inspelning med Åke, efter det att BT genom en insamling köpt Åkes flygel. Åke spelar med sin brukbara högerhand, lite trevande i början, men snart börjar fingrarna snabba sig över tangenterna och hans fantastiska känsla kommer mer och mer till sin rätt. Åke är borta för alltid, men hans musik finns hos oss för evigt.

http://www.youtube.com/watch?v=B-l8_sU8OnQ
http://www.youtube.com/watch?v=k-Nuaqi4_rA