Veckotidningar av traditionellt slag fanns normalt inte i mitt hem. Inte serietidningar heller. Om man låg hemma i sjuksängen kunde mamma köpa en Allers eller Hemmets veckotidning. Annars slösades inga pengar på sådana lättsinnigheter. Serietidningar fick man låna av kompisar, om man ville läsa några.
Men det fanns ett par veckotidningar av lite annat slag, som för mig kom att utgöra en ingång till litteraturen och kultur över huvud taget. Den första var Folket i Bild, FIB, den som lades ner redan 1962 och vars namn sedan utnyttjades av Folket i Bild Kulturfront, vilket väl kunde accepteras. Men vad värre var, det blev sen en s.k. herrtidning eller porrblaska, som fick gömmas i boxar för att få säljas i livsmedelsaffärerna.
Om detta öde kunde vi förstås ingenting veta, när pappa kom hem från fabriken på torsdagskvällarna med avlöningskuvertet i fickan och Fib-tidningen i matväskan. Jag minns det här från min tidiga barndom. Då kallade jag tidningen för "Pelle-tidningen". Det fanns två serier i FIB. Det var Pelle Svanslös med text av Gösta Knutsson och tecknad av Einar Norelius. Och det var Rit-Olas (Jan-Erik Garland) Biffen och Bananen.
Jag lärde mig läsa när jag var i femårsåldern och Pelle Svanslös var bland det första jag läste. Sedan blev FIB genom åren en källa till förlustelser och kunskap i litteraturens värld, resereportage, samhällsdebatt, film och teater, porträtt av författare och andra kulturpersonligheter. Jag läste mina första vuxenromaner och noveller i FIB. Av författare som Per Anders Fogelström, Moa Martinsson, Ivar Lo-Johansson. Jag läste reseskildringar och berättelser från främmande exotiska länder av Sten Bergman, Rolf Blomberg och Erik Lundqvist. Tidningen blev som ett helt bibliotek. Läslusten var stor och jag kom snart in i den s.k. slukaråldern. När jag gick i realskolan och vi skulle "hålla föredrag" hämtade jag stoff i FIB. Jag minns att jag höll två föredrag om ämnen som härledde från krigsåren, som bara låg lite drygt tio år tillbaka i tiden. Det ena handlade om koncentrationslägren och det andra om den pilot, som fällde bomberna över Hiroshima. Händelser som skakade en femtonåring. Det gjorde även en annan krigsskildring, Väinö Linnas "Okänd soldat", som gick som följetong i FIB.
Tidningen kom ut med sitt första nummer 1934 och den lades ner 1962. Den såldes på arbetsplatser och spreds genom ombud. Man gav också ut billighetsböcker, som vanliga arbetare skulle ha råd att köpa. Vi hade många sådana böcker hemma och vi har fortfarande en avdelning för FIB-böcker i vår bokhylla. Det var alltså en folkbildnings- och kulturgärning som spreds genom FIB. Nu sägs det att vi läser mindre och mindre, att nutidens föräldrar inte läser så mycket för sina barn och inte heller läser för sig själva. Tänk, vad de går miste om!
På 1980-talet tog sig Tidens Förlag för att ge ut ett par samlingar med material från Folket i Bild. Det är omslagen till de böckerna, som får illustrera det här inlägget. Jag har inte tittat i dem på många år, men plockade fram dem, nu när jag fick idén att skriva om ett viktigt inslag i min tidiga ungdoms bildningsbana. Nu har jag påmints om hur mycket det finns att läsa i de här volymerna, så jag har riktigt svårt att slita mig ifrån dem. Till sist en liten dikt av en mycket ung Thomas Tranströmer:
Kväll - Morgon
Månens mast har murknat och seglet
skrynklas
Måsen svävar drucken bort över vattnet.
Bryggans tunga fyrkant är kolnad.
Snåren dignar i mörker.
Ut på trappan. Gryningen slår och slår i
havets gråstengrindar och solen sprakar
nära världen. Halvkvävda sommargudar
famlar i sjörök.
Om man klickar på bilderna och förstorar dem, kan man se hur många kända och okända skribenter, som medverkat i tidningen. I nästa inlägg tänker jag skriva om den andra veckotidningen, som fanns i mitt hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar