Så var det dags för nästa kulturgärning i veckotidningsbranschen. En tidning, som funnits länge och som fortfarande finns. Den har bytt skepnader många gånger genom åren, men aldrig svikit sina ideal, Tidningen VI.
Tidningen hette från början Konsumentbladet och gavs ut som en veckotidning 1913 av Kooperativa Förbundet (KF). 1937 bytte tidningen namn till sitt nuvarande. 1988 bildades AB Tidningen Vi och blir därmed en fristående tidning, men bolaget ägs fortfarande av KF.
Vi handlade i Konsum och prenumerarade på VI i min familj redan när jag var barn. Men tidningen kom in i vårt hem senare än FIB. Från början handlade familjen inte i Konsum utan i Örby Handelsförening. Som namnet antyder var detta också ett slags kooperativ, ett lokalt sådant. Men föreståndaren för denna affär betedde sig som om det var han som ägde affären och därmed föreningen. En episod, som mamma råkade ut för, blev anledningen till att hon valde att gå över till Örby Konsum. Så här gick det till.
Det var ett par år efter krigsslutet. Vi hade flyttat till det nybyggda huset i Örby. Mamma var i Handelsföreningen (eller Lugnet, som vi kallade det ). Bl.a. skulle hon köpa ost. Hon expedierades av föreståndaren, Pålsson. Mamma ville ha av den helfeta osten, men Pålsson sade att de bara hade halvfet ost denna dag. Med det fick mamma nöja sig. Men så hörde hon att biträdet i affären, som expedierade en annan kund, som också skulle ha ost, frågade sin kund om hon skulle ha helfet eller halvfet ost. Mamma blev rasande. "Jaså, ni har helfet ost i alla fall!" sa hon till den avslöjade föreståndaren och fortsatte, "Pålsson, ta fram osten!" Mamma begrep väl att Pålsson sparade den bästa osten till de så kallat "finare" kunderna.
Sedan blev det Konsum och med det tidningen VI, och mamma satt med i medlemsrådet i många år. Nu är båda affärerna nedlagda sedan länge.
För femtio år sedan, 1964, blev jag själv konsummedlem och VI-prenumerant. Det hände mycket det året för min del. Så här i backspegeln känns det som det var då jag blev vuxen på riktigt. Hösten 1963 hade jag påbörjat högskolestudier, jag hade också träffat mitt livs kärlek och vi förlovade oss efter fyra månaders bekantskap. Och nu på nyåret hade jag fått en egen studentlägenhet med kontrakt och allt, och jag flyttade hemifrån på riktigt. Dittills hade jag bott i inackorderingsrum och fortfarande varit skriven i Örby. Jag skulle fylla tjugotvå år det här året och kunde nu skriva mig i Göteborg. Jag skulle rösta för första gången i september detta år (myndighetsåldern var ju tjugoett vid den här tiden). Och det viktigaste av allt - vi skulle gifta oss i augusti detta år. Och det skulle bli borgerlig vigsel, och nu när jag inte längre var skriven i Örby, valde jag att begära utträde ur Svenska Kyrkan. Det var alltså ganska många vuxenpoäng, som man säger nu för tiden, att inhösta det här året.
Men det var ju om tidningen VI jag skulle skriva. Vid Nobelgatan i stadsdelen Lunden i Göteborg, där vi bodde, fanns en konsumbutik alldeles intill. Det var självklart att jag skulle bli medlem och att jag skulle ta en prenumeration på VI. Tidningen, som jag läst sedan barndomen. Inte med riktigt samma slukarintresse som med FIB. VI var då ganska mycket konsumenttidning. Men man hade också spännande reportage och skönlitterära inslag. Och som tonåring hade jag blivit mer intresserad av matlagning och annat som därtill hör.
Tidningen VI har förändrats genom åren. I många år var det en veckotidning, numera är det en månadstidning. Den har gått från att vara konsumentinriktad till att bli en mer renodlad kulturtidskrift. Jag har gillat den utvecklingen. Matrecepten är nästan borta. Det finns ett uppslag kvar, men mattidningar finns det ju en uppsjö av. Desto mer artiklar om litteratur, intressanta kulturpersonligheter, konst och debatt. Och Vi-skogen finns kvar. Ett projekt att plantera träd i utvecklingsländer, framför allt i Afrika, för att bevara kultur och miljö. Under några år blev VI en mycket uttalad bildtidning. Fantastiska bilder av fantastiska fotografer. Men... det blev lite för mycket bild och lite för lite text, samtidigt som tidningen blev betydligt dyrare. Vid ett årsskifte för nu några år sedan, när jag såg över ekonomin, insåg jag att jag inte hade den behållning av VI, som jag haft tidigare. Det kändes tomt, men jag sade upp prenumerationen. Något år efteråt kom ett erbjudande om att till reducerat pris ge bort en årsprenumeration i julklapp till någon. Jag kunde inte motstå frestelsen och beställde den som julklapp till maken. Så fick jag läsa den igen och konstatera att den är bättre än någonsin. Och nu är jag prenumerant igen på denna gamla nygamla tidning, som funnits redan för hundra år sedan. Intressant läsning är det fortfarande. Det är bara att titta på omslaget till senaste numret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar