Vip-dag på Kapp-Ahl idag. Som den trogna KF-medlem jag är får jag alla rabattkuponger från Kapp-Ahl på mailen. Jag brukar utnyttja detta. Bl.a. därför att jag numera är en (övre) medelålders ganska tjock dam som passar utmärkt bra i Kapp-Ahls XLNT-sortiment. Eftersom jag sedan tonåren älskar att gå i jeans är jag glad att inte behöva överge detta plagg fast jag är en person enl. ovanstående. Numera finns ju jeans också i stretchmaterial som räcker över de bredaste stenbäckerumpor. Dock finns ett problem. Det är när man ska in i provrummet. Speglar på alla håll och kanter! Inget kan döljas! Idag fick jag en känsla av att dom hade inrättat speglarna åt det mera tillplattade hållet. Ni vet hur det är i Skrattspegeln på Liseberg (om den finns längre förstås). Man kan bli tjock eller man kan bli smal - extremt åt båda hållen. Jag tror att det skulle vara bra för omsättningen i klädaffärerna om dom manipulerade speglarna lite åt det smala hållet, Men nähä! På Kapp-Ahl är dom ärliga så det förslår. Jag köpte mina jeans i alla fall, men kanske hade jag köpt två om jag hade blivit lite lurad. Så fågäng är jag. I alla fall tyckte jag att bakfickorna på mina nya jeans var ganska snygga!
2 kommentarer:
Jag har också tänkt på de där provrumsspeglarna. De måste va manipulerade på nåt vis. Och ja, antagligen hade de fått sålt lite mer om de inte gjorde en större, eller som jag tycker ibland, konstig kropsform.
Ha det gott ute i stugan.
Det här känner jag minsann igen! Men jag tror att jag ska blunda nästa gång jag provar. Jag behöver ju inte se, bara känna efter om de känns sköna. Det är det enda som betyder nåt nu för tiden. "Vår sköna tid är nu...."
Skicka en kommentar