Det var knôkafullt i stora salongen, vi fick klättra upp på balkongen för att få plats. Förväntansfullt sorl och när KG trädde in fick han frågan varför han trodde att så många hade kommit. "Kärlek" svarade han glatt.
Och en kärleksfull kväll blev det. När jag gick därifrån kändes det som om jag kunde ta hela världen i famn. KG Hammar började med att resonera om vad kärlek är och huruvida man kunde anse att kärlek och politik hör ihop. Han menade att vi begränsar oss i för små "rutor". Kärleken är ett område som hör känslorna till, politiken är en "förnuftsruta". Tror vi! Men hur många politiska beslut är förnuftiga? Styrs inte politiska beslut av känslor? Jovisst! Mycket mer än vi tror.
Så varför inte låta kärlekens "känsloförnuft" spilla över till politiken. Alla vill vi älska och bli älskade. Vi behöver inte begränsa oss de allra närmaste. Kärleken tar inte slut, den bara förmerar sig, den räcker hur långt och till hur många som helst, bara vi tillåter oss att älska.
KG ville se två "partners" till kärleken:
- Fred. Fred når man inte genom vapenmakt. Det vet vi. Ändå fortsätter vi med vapnen som om vi inte låtsas om att vi faktiskt vet. Fred får vi genom rättvisa ( en rättvis fördelning av jordens resurser t.ex.), trygghet, mänskliga rättigheter. Allt sådant som visar att vi bryr oss om varandra och som grundas i kärlek.
Skönhet. Inte den yttre, men den inre skönheten. Den vi får syn på när vi lär känna människor på djupet, den vi får syn på när vi vistas i naturen - när vi älskar. På det sättet kommer kärleken också in i miljöpolitiken. När vi inser att skönheten har ett egenvärde, när vi inte låter konsumismen råda och egoistiskt utnyttjar naturen för vår egen skull, utan för att naturen, människor har ett egenvärde. KG Hammars råd var att "titta efter en gång till". Bara jag själv kan bestämma mig för om jag vill visa respekt, tillit, kärlek till mina medmänniskor, till naturen. Om jag själv visar denna tillit blir jag bemött på samma sätt.
Det blir så platt, när jag ska försöka berätta om denna fantastiska föreläsning i ett kort blogginlägg. Det är också svårt att förmedla alla känslor som virvlade runt i mig under det jag lyssnade på KG Hammar. Men jag kommer alltid att bära med mig det ord han förmedlade från ärkebiskop Desmond Tutu i Sydafrika: oboto.
JAG BLIR MÄNNISKA, DÄRFÖR ATT DU FINNS.
6 kommentarer:
Vackra ord förvisso men realistiskt sett en evig uppförsbacke. Hur många av oss är egentligen beredda, med allt vad det innebär, att åsidosätta hela sitt ego till förmån för andra. Det finns filosofer och biologer som menar att ingen människa begår en enda handling utan att ha något personligt att vinna på den och medmänsklighet är bara en av dessa handlingar. Vad menar vi med ordet kärlek? Älska din nästa så som dig själv säger Jesus och i denna mening har han redan medgett att varje människa älskar sig själv minst lika mycket som någon annan. Hur är fattigas syn på oss i västvärlden? Förmodligen är vi i deras ögon dagens brukspatroner som inte vill avstå det vi har till förmån för de mindre välbeställda. Jobbigt att tänka på sig själv som en brukspatron men det är kanske där vi måste börja om det ska till en förändring.
Vitsen med hela KG:s framställning var att du behöver inte ge avkall på ditt ego. Det bästa ditt jag kan få är kärlek, tillit och respekt från andra människor, Visst är det en lång väg att gå och inte klarar vi det på en gång, men, som KG sa: "ni kan väl i alla fall tänka på saken". Det finns filosofer som genom århundraden förfäktat även dessa åsikter. Men det kanske är först nu som vi är tvingade att ändra riktning. Vad det gäller miljön lever vi redan på lånad tid. KG sa också att han som präst suttit vid många dödsbäddar men aldrig hört någon säga att man ångrat att man inte slet ihop till en miljon till. Vad man däremot kan ångra är att man inte ägnat sig mer åt sina medmänniskor. "Naivt" sa KG, "men är det inte ännu mer naivt att tro att vi kan fortsätta som vi gör nu?"
Vad är det som händer? Morsan nyfrälst och brorsan cynisk..
Ha, ha, ha. Kanske beror på att vi båda befinner oss i åldersmässiga utvecklingstadier. Men visst är tanken på en värld i fred och samförstånd där alla älskar varandra vacker. Även för en cyniker. Att man ovanpå det kan få kärlek, tillit och respekt från andra människor samtidigt som man får behålla sitt ego låter ju som rena drömvinsten.
NYfrälst är väl fel ord. Jag har varit frälst för kärlekens idé hela livet!
Skicka en kommentar