lördag 28 november 2009

Att se på teater när man inte ser

Här sitter ett gäng glada människor parkerade på de två första raderna framför stora scenen på Borås Stadsteater. Det de har gemensamt att de är synskadade eller ledsagare till synskadade. Eftersom jag av en särskild anledning har varit stödjande medlem i SRF (Synskadades Riksförbund) i många år brukar jag följa med på dessa föreställningar, där man erbjuder s.k. syntolkning.

Syntolkning går till så att den synskadade får ett par hörlurar anslutna till en ljudanläggning. Tolken sitter uppe på läktare och berättar i mikrofon vad som utspelar sig på scenen när skådespelarna inte har några repliker.

Men detta är inte allt. Bilderna vid det här inlägget är tagna före föreställningens början. Vi som deltar i syntolkningsföreställningen samlas en timme innan starten. Då går tolken igenom scenografin och lite om handlingen i stort. Deltagarna får också prova lurarna. Och det roligaste - skådespelarna, så många som hinner, kommer in och presenterar sig och sin roll. Den synskadade publiken får då lära känna skådespelarnas röster. De senare berättar också om hur de ser ut smink hår, kostymer osv.
För mig som seende är ju detta också jätteroligt. De fasta skådespelarna på teatern, känner numera igen oss och blir väldigt personliga, vilket också ger en extra dimension till det hela.

Förstora gärna bilden ovan så syns de glada minerna bättre. Tjejen som står bakom bänkraden är tolken, Kristina, f.ö. min bloggarkompis oboyobaghera.


Pjäsen då?! Ja, det var den välkända "En handelsresandes död" av Arthur Miller. Jag tänker inte recensera den här, men så mycket kan jag säga att det är en välspelad föreställning med genomgående fina skådespelarinsatser. Gå gärna in på www.boras.se/kultur/stadsteatern och klicka vidare på repertoarkalendern för att läsa mer om pjäsen.

Jesper Åvall spelar yngste sonen Happy

Catherine Hansson spelar Linda Loman

Fredrik Nilsson gör åter en fantastisk rolltolkning i titelrollen, drömmaren och förloraren
Willy Loman, handelsresande







2 kommentarer:

Kristina sa...

Bra beskrivning. Synd bara att det inte funkade hela vägen.

Skogsviola sa...

Ja, det var ju lite tråkigt, men för blogginlägget spelar det ingen roll. Här är det principen som gäller. Förresten gjorde du en jättefin sammanfattning av scenografin.