Igår avslutade jag läsningen av min senast inköpta roman, Än jublar fågelsången av Stewe Claesson. Stewe har jag personligen mött då och då genom åren, när han var rektor för Nordiska folkhögskolan i Kungälv och jag hade min gärning på Fristads Folkhögskola. Vi sågs också ibland när jag var ledamot i styrelsen för Västra Götalands Bildningsförbund.
Stewe är en mångsidig man och vi frågade oss många gånger hur han kunde hinna med att vara aktiv på så många områden. Hans engagemang för folkbildningen är enormt och det är en ren fröjd att lyssna till honom när han lägger ut texten om detta ämne. Han behärskar även retoriken till fulländning.
Nu har han kommit med en roman, som känns väldigt speciell. Handlingen sker i det lilla formatet, miljön är ett hotell i Motala runt förra sekelskiftet. Men i den "inskränkta" yttre miljön sker stora saker både i människors inre och i samhället. Jag citerar ur baksidestexten:
Stewe Claeson har skrivit en roman i skala 1:1; en bisarr kärlekshistoria är berättelsens nav, och kring detta ett myller av människor och stora och små händelser. Här finns vedgubbar och tvättmadamer, gästande sjökaptener och häradsdomare. Fladdrande gardiner, klapper av steg utanför hotellet, ljudet av någon enstaka automobil.
Allt medan koltrasten slår sina drillar.
Härom natten låg jag vaken, och istället för att ligga och vrida mig, gjorde jag som jag brukar - jag tog boken igen och läste en stund. När jag släckte lampan och lade mig tillrätta för att sova, hände något som jag inte varit med om tidigare, vad jag minns i alla fall. Jag fortsatte att läsa i mina tankar. Det var ingenting som jag styrde medvetet. Hotellägaren Hallgren, hans fru och några ur hotellpersonalen befann sig bara inne i mitt huvud. Jag hörde deras repliker, jag läste av interiörer och hela stämningen levde kvar inom mig. Jag drömde inte, jag var klarvaken. Hela historien fortsatte inom mig. Jag tänkte att jag måste kolla i morgon bitti om det stämmer med boken, men naturligtvis hade jag glömt hur det hade gestaltat sig för mig, när jag vaknade. Jag tolkar hela upplevelsen som att boken gjort ett djupt intryck på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar