En bästis

Tjejen som sitter och blickar ut genom de stora fönstren är en av mina allra bästa vänner. Hon heter Gudrun, precis som min köttsliga syster. Vi som står henne nära kallar henne Gugge och hon är också som en syster.
Miljön som jag fotograferat henne i, kan man se som symbolisk för Gugge. Hon sitter i läsesalen i den nyaste delen av Malmö stadsbibliotek. Rummet är mycket högre än vad som syns på bilden. Det representerar bildning och kultur, fantasi, skönhet och skapande, alltsammans begrepp som är väl tillämpliga på min vän.

Vi träffades när vi båda arbetade på Ädelfors Folkhögskola. Gugge var barnledig när jag började arbeta där, så det dröjde nog ett halvår innan vi sprang på varandra i kopieringsrummet en dag. Vi hade hört talas om varandra genom äldre släktingar som kände varann och när vi sågs där, sa vi båda spontant "Det måste vara du!" Sedan dess har vi varit vänner och vänskapen har växt sig allt starkare. Vi har haft så mycket roligt ihop, både på arbete och fritid, men vänskapen har framför allt stärkts av att vi också haft mycket arbetsamma och sorgliga saker att gå igenom. Om det ska jag berätta senare, men idag väljer jag att skriva om en riktigt rolig sak vi gjort tillsammans.

En dag när vi satt i matsalen på skolan kom vi att tala om våra hemliga drömmar. Jag hade då i några år hållit på att sy och sticka, inte bara till mig själv utan till vänner och släktingar och vi hade flyttat in i ett stort hus, där det fanns utrymme för ateljé. "Jag skulle vilja sy upp ett lager skjortor och åka på marknader och sälja" sa jag. "Det har jag också tänkt på" sa Gugge, som är en mycket händig och fantasifull människa. "Men, det blir väl aldrig av" tyckte jag. Men Gugge är av den sorten som förverkligar sina idéer. "Vi bildar en firma" sa hon.
Och det gjorde vi! Det var jag som kom på namnet: Handelsbolaget Fria Händer, verksamhetsområde: hantverk och konsult. Våra gubbar fick vara med. Gugges gubbe skötte bokföringen och min ordnade firmafesterna. Men det var Gugge och jag som producerade och sålde. Vi åkte omkring på marknader, mest på somrarna, men även julmarknader. Och vi var med och bildade Vetlandabygdens Konsthantverkare, som fick hyra ett hus av kommunen och där vi också avyttrade våra alster.

Detta är bland det roligaste jag gjort i livet. Det hade aldrig blivit av utan Gugge. Hon är en sådan inspiratör och påhejare som får omgivningen att växa och våga. Därför är hon också en mycket bra lärare, vilket jag kan påstå efter att ha hört sådana utsagor från många av hennes elever.

Vi slutade ungefär samtidigt på Ädelfors folkhögskola och flyttade åt olika håll. Efter ett par år fick vi en förfrågan från länsstyrelsen i Jönköpings län om vi fortfarande bedrev verksamhet, i annat fall uppmanades vi att avregistrera firman. Gugge i Malmö, jag i Borås. Det gick inte. Men vemodigt kändes det, när jag skickade in pappren.

I morgon ska vi åka till Malmö och träffa våra vänner igen. Vi kommer aldrig att släppa kontakten, om jag får råda i alla fall.

Gugge och jag på Algutsrums marknad på Öland någon gång på 80-talet