Kropp utan tänder eller tänder utan kropp?

När man behöver vård av sina tänder undrar man om dessa inte hör till kroppen! Varför ska man betala så oskäligt mycket mer för att få gaddarna reparerade, när det bara kostar en hundring att gå till doktorn och få övriga delar av kroppen omsedda? Ja, några tior till, om det handlar om en specialist, men ändå. Och tänderna, liksom övriga delar av kroppen håller inte lika bra ihop när man börjar bli gammal. Politiker från olika läger har i åratal pratat och lovat att komma med en tandvårdsreform, som ska gälla äldre personer. Dom har visst börjat så smått, men det märker man inte när man ska betala räkningen. Jag börjar misstänka att tandläkarna höjer priserna i minst samma omfattning.

Inom en månad har jag nu plötsligt utgifter för tänderna, som jag inte alls räknat med och som i ett huj spräcker budgeten:
1. En gammal lagning rasar kostnad 1.640:-
2. En vanlig genomgång av mitt tandstatus inkl. röntgen och polering av tänderna:
390:- (och detta var extrapris eftersom jag var ny patient på den kliniken, ordinarie pris var 575:-)
3. Undersökningen gav vid handen att jag hade en del tandsten och några fickor i tandköttet som borde åtgärdas. Detta ska utföras hos en tandhygienist om ett par veckor och ska kosta 1.100:-.
Summa summarum 3.130:- för högst ordinära ingrepp. Maken var tvungen att rotfylla en tand för ett tag sedan, kostnad 3.700:-!
Min tandläkarskräck ökar med åldern. Inte för att det gör ont, men för att man riskerar att bli ruinerad! Om man inte ska låta tänderna rasa förstås. Men det torde bli svårt att njuta av den goda renstek vi åt i helgen, om man måste inta den flytande. Så vad gör man!?