Under de röda fanorna

Det var ett härligt 1:a majfirande i år, trots det kylslagna vädret. Men det aviserade regnet uteblev, stämningen var hög, talkörerna och musikkåren hördes över stan och årets talare, Morgan Johansson, talade hoppfullt om att återta regeringsmakten och rensa bort alliansens alla misslyckade åtgärder under den gångna mantatperioden.
Jag älskar 1:a maj! De röda fanorna, glada och hoppfulla människor, musiken, den gemensamma sången, Internationalen, när vi tar varandra i händerna och ler uppmuntrande mot varandra. För mig är inte partipolitiken det väsentliga, även om det blir mycket av det särskilt under ett valår. Nej, det är människorna, sammanhållningen, optimismen, den uppriktiga tron på att vi tillsammans kan utveckla samhället i riktning mot solidaritet med varandra och med människor över hela världen.
Tyvärr krånglade datorn och ville inte lägga in de tre sista bilderna, som jag hade tänkt. Men det gör ingenting. Det var några bilder från tåget när vi passerade Allégatan, Sandwalls plats och entrén över bron in till Stadsparken. Men nedan kan i i alla fall se...

... den ståtliga fanborgen, som var så stor att jag bara fick med hälften...

...Försångarna till Arbetets Söner och Internationalen med Ingwer Kliche som ackompanjatör (fast det syns visst lite dåligt)...

...och till slut min vän och f.d. kollega, Leila Pekkala, som stolt bär Borås Finska Socialdemokraters tjusiga fana.