torsdag 17 juni 2010

Trädgårdsfilosofi

En gång för flera år sedan såg och hörde jag i ett trädgårdsprogram på TV författaren Stefan Casta. Hans idéer om trädgård var mycket sympatiska. Stefan Casta menade att växterna i trädgården skötte om planeringen själva. Han försökte göra så lite ingripanden som möjligt, lät växter, som spred sig få vara kvar där de stod t.ex. Det enda han egentligen bekämpade var kirskål.

Jag tyckte detta var mycket sympatiskt. Det går dock inte att tillämpa i alla trädgårdar. Men nu har vi en trädgård där man nästan kan låta växterna råda. Och det är helt underbart.

Vi har haft flera trädgårdar genom åren, från nyanlagd gräsmatta och styv lerjord i zon 1, till denna branta morän-skogstomt i zon 5, som vi nu äger. Däremellan gamla torpträdgårdar och en "riktig" uppvuxen trädgårdstomt med fruktträd och ett stort grönsaksland. Vi har anpassat oss efter våra tomter och brukat efter de förutsättningar som funnits. Så även nu.

Visst har vi förändrat en del för vår egen bekvämlighets skull. Där vi nu finns var den största förändringen att vi de första åren tog ner flera stora granar och tallar, som förmörkade tomten. Vi har också tagit upp några små rabatter och ett litet potatisland mellan stenarna. Efter några år började då gamla trädgårdsväxter ta sig fram på egen hand allteftersom granarna försvann. Det är en fröjd att se hur de gamla syrenbuskarna blommar igen och perennerna dyker upp mellan gräs och blåbärsris. Några stora lövträd har vi också tagit bort för att få mer ljus, men vi har låtit andra, som står bättre till, fått växa till sig. Fröande perenner, som digitalis och akvileja får stå kvar där de rotat sig och blandar sig med vilda blommor. Vi tar hand om det vilda och odlade och det vilda och odlade tar hand om oss.

Naturens egen odling blir ett vackert stilleben runt den mossiga stenen.

En vackert mångdubbel akvileja har självsått sig i slänten.

Vid flaggstångsstenen har ormbunkarna blandat sig med en växt som min mamma brukade kalla Jakobs stege. Den finns i denna blå variant, men även i vitt. Om någon av mina läsare känner till något annat namn på denna växt, är jag glad att få veta detta.

3 kommentarer:

Fru Decibeö sa...

Blågull.

Fru Decibel sa...

Äsch, den for iväg. Så här heter jag.

Skogsviola sa...

Tack för det!