Ännu är det sommar om än sen sådan. Värmen de senaste dagarna känns underbar, särskilt att det även är varmt på nätterna. Men sommarpratarna i radion har gjort sitt för året.
När jag summerar mina intryck av de sommarprogram jag hört, har jag till slut fastnat för en given favorit. En av de första - författaren och akademiledamoten Torgny Lindgren. Hans sommarprogram sammanföll i tid med att han läste sin senaste roman "Minnen" som radioföljetong.
Torgny säger sig inte ha några minnen. Ändå skriver han om dem. Han säger att minnena är inbillningar, att vi gör om våra minnen så att de passar en själv. I sommarprogrammet berättar han att han i sin ungdom sjöng högt i jublande glädje över musiken i sitt liv. Då tyckte han att han lät som Jussi Björling. En underbar känsla. Så säger han, jag citerar: "Vad vore vi utan våra självbedrägerier?" Och vidare: "En eller annan behärskad hänryckning, är bland det bästa vi kan vara med om i livet."
Hela programmet handlar om musiken i hans liv, hur viktig den alltid har varit för honom - och för alla människor. Och det gäller all slags musik! Jag citerar igen: "Hur kan man förakta något slags musik, när man vet att det spelar och kvillrar i alla människor?! Att förakta musik är att förakta människor."
Jag tror att ja ska skriva till radion och föreslå att Torgny Lindgren ska få samma roll som Lars Ulvenstam hade förr, det vill säga att ha ett sommarprogram varje år. Det behöver inte vara det sista, som Ulven, inte heller det första, men kanske ändå en bestämd dag. Det skulle ge kontinuitet åt programserien och tänk att få lyssna till Torgnys mjuka västerbottensdialekt varje år. Det vore något att se fram emot.
3 kommentarer:
Sommarpratarna har jag försökt att lyssna på. Torgny Lindgrens har jag missat. Det har varit blandad kompott och det skall det vara så alla smakriktningar får sitt.
Jag tror att SR välkomnar lyssnarnas synpunkter så skriv och lägg fram ditt förslag.
Visst har musiken stor betydelse för många, jag är en av dem. Jag kan inte spela eller sjunga men jag kan lyssna. Jag har en väninna som efter en olycka blivit döv.
Det hon saknar mest är musik,det finns kroppsspråk och sätt att kommunicera, men musiken förblir tyst, säger hon.
Tyst är det i huset och det är dags att gå till sängs. Gonatt eller gomorron.
Kram Viola
Jag blev glad av din kommentar, den var så genuin och fin. Blev även intresserad av hans sommarprat, måste lyssna.
Jag har också lyssnat på de program som möjligheter har funnits till. Det har varit mycket blandat men jag greps mycket av kvinnan som blev änka i ung ålder med två små barn. Kommer tyvärr inte på hennes namn just nu.Gripande och så bra berättat.
Ha det bra!
Kram
Skicka en kommentar