I dåvarande Örby kommun fanns ända in på 40-talet sex skolor. Örby var stort till ytan och det bodde ganska mycket folk ute i bygderna. Backens skola var den andra av dessa sex, som lades ned. Sista klassen slutade där 1948.
1949 började jag själv i skolan. Jag fick gå i den nybyggda fina centralskolan i Örby centrum. Barnen från Backen fick åka skolskjuts. En av flickorna i min klass var dotter till den gamle läraren i Backen, Anders Hellman. Han hade också fått flytta till centralskolan, men familjen bodde kvar i Backens lärarbostad.
I tredje och fjärde klass hade jag själv magister Hellman som lärare. Vi tyckte nog att han var lite gammal och mossig och inte världens roligaste lärare. Men en sak gav han mig - mitt intresse för blommor och andra växter. Han tog oss ofta ut i naturen framför allt för att visa oss på alla underligheter man kan finna där. Inte bara växter utan sådana saker som t.ex. jättegrytor, flyttblock och andra liknande saker. För att inte tala om domarringar och skeppssättningar. Jag var nog i dessa fall en lyhörd elev, för jag fick faktiskt en liten bok, "Barnens flora" av honom. Den boken har jag bevarat ömt.
En gång bjöd mamma magister Hellman och hela klassen till vårt torp Stenbäcken.Vi cyklade dig från skolan. Hellman var nöjd med denna tillställning, den passade honom. När klassen cyklat tillbaka upptäckte mamma att han skrivit några rader på en pappersduk på trädgårdsbordet. Ett citat av Heidenstam (tror jag):
"Den som lyss som liten slarv
till skogens sus, får ett annat arv
än den som föds vid en gata."
Inte underligt att jag körde till Backen med positiva förväntningar och jag blev inte besviken. Guiden som mötte oss var Hellmans äldsta dotter, Kerstin. Hon ingår i en grupp entusiaster, hembygdsforskare kan man väl kalla dem, som rustat upp skollokalerna och samlat inventarier som hör dit. De har lagt ner ett stort arbete och nöjer sig inte med att bara visa samlingarna. De arrangerar också olika sammankomster med anknytning till äldre tider. Och dagens skolbarn får komma dit och ta del om hur det gick till i skolan, när deras mor- och farföräldrar och ännu äldre generationer gick där.
Själv hittade jag läseböcker från både min egen och min pappas skoltid. Jag kände igen många på de gamla skolkorten, som fanns uppsatta på skärmar. Och jag träffade också några gamla bekanta bland besökarna igår, som jag inte sett på många år. En riktig nostalgitripp med andra ord!
En nutida skolpojke har hittat till Backen och undersöker vad som finns på katedern.
Kaminen fick hålla värmen.
Åh, så svårt det var att få ordning på stålpennor och bläck!
Här fick man hänga av sig ytterkläderna.
5 kommentarer:
Hm... då har väl gamle Assar i Backen gått där en gång i tiden, kan jag tro. Är han månne bekant, Vendla?
Torbjörn B
Känner inte igen detta, men jag ska fråga min syster. Hon har varit med i arbetsgruppen och guidar ibland.
Hej Vendla!
Så glad jag blir att ni har varit i Backen! Synd bara att jag inte var där då. Assar i Backen ska väl kunna gå att leta upp om det är det rätta Backen förstås. Vi kollar väl i den stora boken som vi har gjort!
Hur många Backen finns det i faggorna kring Örby? Jag känner dåligt till trakterna därute. Det här stället ligger nånstans längs vägen mellan Örby och Öxabäck. Jag tror att Assar ifråga är född antingen 1927 eller 1928.
Torbjörn B
Så mycket kan jag bekräfta att det är rätt Backen utefter Öxabäcksvägen. Långa skuggan fixar säkert detta. Välkommen till Örby, Torbjörn!
Skicka en kommentar