fredag 11 november 2011

Vårt Örby



I söndags var jag med om en riktig nostalgitripp. Jag hade sett fram emot detta några dagar, sedan jag läst först en artikel och dagen efter en annons på Marksidan i Borås Tidning. Jag läser att ett gäng pensionärer i min hemby Örby i Marks kommun har samlats i en studiecirkel och berättat minnen från sin barn- och ungdom på 40- och 50-talen. Resultatet av arbetet finns nu publicerat i en bok. Det finns en bild på deltagarna också och jag känner igen nästan allihop. Av annonsen framgår att man ska visa en utställning med bilder från förr och ha försäljning av boken.
På lördagen när det inte kom någon daglig tidning eftersom det var helgdag, köpte vi Aftonbladet. Där ögnade jag igenom horoskopet för söndagen och där stod att läsa, att om oxen ägnade sig åt kulturell aktivitet, skulle man få en mycket givande dag! Och givande är det minsta man kan säga!

När vi kom till Örbygården (gamla ålderdomshemmet, som nu disponeras av föreningar i samhället) var det redan fullt med folk och jag ställde mig genast i kön för att vara säker på att komma över ett exemplar av boken. Sedan fick man tränga sig fram till skärmarna med foton. Och äntligen framme sköljdes man bokstavligen över med minnen. Många personer, som jag känt mer eller mindre, från skolkamrater till gamlingar och allra mest rörande var nog att jag hittade båda mina föräldrar på skärmen med "Kända Örbyprofiler".

Sen blev det ett intensivt umgänge med folk som jag inte sett på många år. Det blev många "känner du igen mig?" och "nä men är det inte Vendla" och "det var länge sen".

Sedan fick skärmarna flyttas ut i ett angränsande rum och stolar plockas fram för att vi alla skulle få plats att sitta och lyssna till först en presentation av boken och arbetet med den och sedan visor och berättande av egna minnen presenterade av Paul Johansson (visorna) och min egen älskade syster Gudrun Johnson, som berättade personliga minnen.
Jag trängde mig fram och knäppte några bilder, som blev suddiga, men jag publicerar en av dem ändå, liksom omslaget till boken. Jag tänker återkomma till boken på något sätt i ett senare inlägg.

4 kommentarer:

Polargrevinnan sa...

Jag förstår att det var en trevlig träff. Blicka bakåt i tiden ger perspektiv. Extra fint att dina föräldrar är med i boken.
Mina föräldrar flyttade så ofta att jag inte har någon riktig "hemort" och det kan jag sakna. Sakna personer som man haft någon relation till.
Jag gick tre år i samma skola, därefter bytte jag skola varje år.
Tänk att horoskop kan stämma ibland.
Kram Viola

Långa Skuggan sa...

Tack för att du kom!Det var en härlig dag på Örbygården tycker jag!

messan sa...

Låter som en jättetrevlig träff med mycket utbyte:). Åh, vad kul att dina föräldrar är med i boken blir extra roligt då.

Nu väntar tårta på mig!
Kram

Anonym sa...

"Vårt Örby"
Det var en fin beskrivning av en lyckad dag.
Tack
Britt Hagman