En lördagskväll i mars

Ikväll åt vi en riktigt gammaldags söndagsmiddag, fast det är lördagskväll. Det blev förrätt, sos, dvs smör, ost och sill, en gammal krogrätt. Dryck till detta är givet  - öl och snaps. Det fick bli en hederlig Åbro och makens hemkryddade porsbrännvin. På tallriken inlagd sill enligt Skogsviolas eget recept, rökt lax med smetana och ost från Norrglimt, som Västerbotten fast billigare.Vanligt knäckebröd till. Varmrätten blev klassisk kalvstek  med gräddsås, kokt potatis, pressgurka och svart vinbärsgelé. Grönsakerna som kokt med i grytan serverades till. Precis som hemma, när jag var barn.

Hemma drack vi dock inte vin. Det gjorde vi nu en Côtes du Rhone Xavier från månadens utbud. Riktigt gott.

Det skulle varit en efterrätt också, om det skulle varit som hemma. Men det orkade vi inte. Å andra sidan hade vi sällan förrätt i mitt hem. Det var förbehållet julen och påskens smörgårdsbord.

Som vanligt när vi ätit och druckit gott började vi prata om maten i våra barndomshem. Det var faktiskt väldigt annorlunda mot hur vi äter nu. Särskilt maken, som är född i norra Lappland och sällan hade andra grönsaker än potatis. Däremot mycket gott kött och färsk fisk. Hemlagad filbunke och hemkärnat smör, men inga pålägg på brödet, inte ens ost.

I mitt hem fanns det färska grönsaker under sommarhalvåret, eftersom vi hade trädgård med köksland, bärbuskar och fruktträd. Allt detta konserverades för att hålla hela vintern. Det var före frysboxens tid. Även köttet från hushållsgrisen, som många arbetarfamiljer höll sig med, konserverades. Kalvstek, som vi åt idag, var en riktig lyx. Men pressgurkan var vardagsmat. Jag minns inte att vi någonsin åt färsk gurka i mitt hem. Det var alltid skivad gurka inlagd i ättikslag med persilja som kryddning. Man åt det till kött och som pålägg på leverpastejsmörgåsen. Jag tycker fortfarande att det är jättegott.

Mycket har förändrats, men den gamla husmanskosten räcker långt fortfarande.