måndag 17 februari 2014

Den 17:e dagen.....

....i årets mesta vintermånad. Då visar termometern på +7,3 grader och himlen är blå. Vilken tur att det inte är några skidtävlingar i OS idag, så Skogsviola kan ta sig en tur i parken!

Jodå, solen skiner, talgoxen visslar på Judit och knoppar brister. Längst har trollhasseln kommit. Det känns som en lättnad, när dagarna blir ljusare. Som alla år tidigare....



Vi har suttit vid TV:n och spanat in framgångarna för längdskidåkarna. Jag blir aldrig så patriotisk som, som när svenska idrottare bjuder på spänning och fina resultat. Igår var det dags för stafett-tjejerna att få sina medaljer och nu har jag också bevittnat medaljutdelningen för killarna. Jag gillar att se den blågula gå i topp och att Du gamla, du fria spelas, något som jag annars inte bryr mig så mycket om. Men jag säger inte "Det gjorde VI bra", ett uttryck som dyker upp både i tal och skrift dessa dagar. Det var skidåkarna, som gjorde det bra. Hade det varit så att de hade misslyckats, då hade förmodligen inte VI varit med. Då hade det varit DOM som dabbat sig.

Så tänkte jag, när jag gick i Annelundsparken och spanade vårtecken. Och glad blev jag när jag såg trollhasseln spricka ut med sina gula blommor. Och luften var blå och meterologerna tror att dygnsmedeltemperaturen håller sig över nollan tillräckligt många dagar, för att våren verkligen ska bli verifierad redan i mitten av februari.


Och nu frampå kvällningen har det klarnat upp helt och jag njuter av den blå vårhimlen från vårt vardagsrumsfönster. I morgon har i övning i kören igen. Men det är väl ändå lite väl tidigt för vårsångerna!?

1 kommentar:

Erika sa...

Jag ser aldrig på OS, VM, SM eller andra sportförkortningar. Jag är totalt, fullkomligt hopplöst ointresserad av sport jag inte utövar själv. Typ allt. Jag läser böcker istället och förundras över svenskarnas patriotism då det går bra (VI) och deras lika stora besvikelse när DOM förlorar. Jag har alltid varit helt ointresserad av sport.

Våren får gärna komma snart. Jag är då urless på vintern och kommer alltid att förknippa den med halka och olyckor efter denna vinter. Så känns det nu, men jag hoppas att vår och sommar ska sudda ut sorgen lite, och att hopp ska fylla mig igen. Med lite god vilja ska det bli så, tänker jag. Dina bilder ger hopp. Varm kram!