onsdag 22 oktober 2008

Den vår de svage kallar höst

Jag har en ambivalent inställning till hösten. Å ena sidan tycker jag det är ganska skönt när hösten kommer. Den är så kravlös. Man behöver inte gå och vänta på det fina vädret så man kan åka och bada och sola. Om vädret skulle råka bli fint så är det en positiv överraskning, om det regnar och blåser kan man lugnt trösta sig med en filt och en god bok och man behöver inte ha dåligt samvete för en trädgård som väntar eller en motionsrunda som inte blir av.

Å andra sidan blir det ju så mörkt!! Om man som jag hör till den stundtals depressiva sorten så blir det rätt jobbigt när mörkret kommer.

I år har jag bestämt mig för att försöka hålla mig till den positiva sidan av hösten och tänka på citatet av Karlfeldt ovan. För att underlätta denna ambition har jag tagit några vackra höstbilder från stugans horisont.


Så här såg det ut i slutet av september

2 kommentarer:

lugnåfin sa...

Hej kära moster.
Försök att se det fina med hösten för den är ju så vacker! Jag har själv skrivit om den.
Kram
Lotta

Skogsviola sa...

Jag håller på så gott jag kan. Du såg väl fotot?