tisdag 21 oktober 2008

Människa eller djur?

Igår kväll hängde jag vid TV:n och såg tre intressanta program. Först var det Vetenskapens värld. Det handlade om den berömde amerikanske myrforskaren (ja, myror inte myrar) Ed Wilson. Han hade på 70-talet fått en massa skäll för att han dragit slutsatsen av sina forskningsresultat från myrornas värld att vi människor också styrs av våra gener och att vi i våra beteenden liknar djuren. På 70-talet hade jag säkert också sällat mig till den skällande skaran och egentligen tycker jag fortfarande att miljön är en starkare påverkansfaktor. Men hela programmet utmynnade i en intressant fråga. Den ställdes av programledaren till biologen Bengt-Olle Bengtsson: "Vad betyder det för dig att vara något mitt emellan människa och djur?" Det kunde B-O inte svara på utan frågan skickades vidare till tittarna. Jag grunnar på frågan.



Sedan tittade jag på programmet Doktor Åsa. Det handlade om kärlek. Hur vi väljer partner t.ex. Det visar sig att vi styrs av våra feromoner, som i sin tur fungerar så att vi luktar oss till den ideala hannen eller honan. Kan det bli mer djuriskt? Å andra sidan handlade programmet också om livslång kärlek. Då visar det sig att det inte räcker med dofter, nej här kommer ömsesidig respekt och tolerans och att stå ut med varandra i vardagen och andra viktiga sociala och känslomässiga faktorer in. Rätt mänskligt eller hur?



Kvällen avslutades med kulturprogrammet Kobra. Det handlade bl.a. om varför vi i Sverige inte gillar tyskar. Jag vet inte om det är mänskligt eller djuriskt. Men det intressanta var inslaget om hur vi människor väljer att handskas med sanningen och hur detta påverkar samhällslivet. Vi tenderar att behandla fakta som vi tar del av som sanning i första hand när vi gillar dessa fakta och vad vi känner för den som förmedlar dem. Om vi presenteras fakta som vi ogillar väljer vi att inte betrakta dem som sanning.

Jaha, vad säger man? En sak vet jag och det är att våra gamla hundar inte verkade kunna dribbla bort sanningen. Ärligare varelser fick man leta efter.
Och jag står fast vid att fåglar är väldigt mänskliga

2 kommentarer:

Långa Skuggan sa...

Det blev lite konstigt. HÄromdagen kommenterade jag ditt första inlägg och välkomnade dig till bloggarnas värld. Du fick också en komplimang för det fina namnet Skogsviola. Jag gjorde väl något fel, för den kommentaren tog inte. Så nu försöker jag igen. För övrigt anser jag att dina iakttagelser av fåglar är SANNA. Vad det nu innebär.

Skogsviola sa...

Tack kära syster för välkomsthälsningen!