För mycket och för lite skämmer allt

Det verkar vara väldigt mycket inne att vara nyttig och se om sin kropp så att man får vara frisk tills man dör. Detta är lovvärt och själv har jag fått en puff när jag gått i artrosskola ett par veckor. Där har jag bl.a. fått veta att det är bara nyttigt för mina värkande knän att gå ut och gå varje dag. Det handlar bara om att stå ut och ju mer man går desto bättre blir det (till en viss gräns förstås).
Så därför har jag nu ambitiöst börjat att gå minst en halvtimme varje dag. Därtill påhejad av maken, som alltid har flängt omkring betydligt mer än sin bekväma hustru. Och jag måste erkänna - det är inte så dumt, jag mår faktiskt rätt bra av det!

Men det finns faktiskt en annan sida av saken - det finns dom som tränar för mycket!!! Ja, ja, det är ingen risk vad det gäller undertecknad. Men jag tycker synd om dessa som fastnar i träningsnarkomanin. Detta hörde jag i veckan i radioprogrammet "Kropp och själ". Det finns faktiskt folk som föröder sitt liv genom att träna för mycket. Det skapas så mycket endorfiner (=knark) i kroppen så när de här personerna måste trappa ner sin träning på grund av t.ex. att dom ådragit sig skador, fått familjeproblem osv, dom får så svåra abstinenssymptom att dom måste genomgå avvänjningsbehandling!

Det händer att en del sådana här hårdtränande personer har hittat en födkrok genom att i spalterna ge råd åt oss andra försoffade individer hur vi ska bli bättre människor. Det finns en sådan här i stan också. Han råkar bo i huset bredvid oss. Han är så känd att han har en sponsrad bil som det står hans namn på. Därför kan man lätt studera hans parkeringsvanor. Han parkerar nämligen sin bil på trottoaren så nära ingången han kan. Nu har fastighetskontoret ritat dit en ruta, så nu står han där lagligt också. Man kan ju undra om han är så övertränad att han inte orkar gå några steg från parkeringsplatsen tvärs över gatan.

Nej, för min del äter jag gott och lufsar på i min egen takt medan höstlöven singlar runt mig. Det är inte så dumt!