är min farmor Augusta Karlsson. Bilden är tagen på hennes 80-årsdag 1956.När jag var barn tyckte jag att farmor var så gammal. Hon var född 1876 och var tjugo år äldre än mina morföräldrar, som var ganska moderna människor i sin tid. Men farmor var av en annan tid. Hon hade alltid samma frisyr, håret hårt åtdraget och samlat i en "tulle" i nacken. Hon hade ganska långa kjolar, oftast svarta och hade aldrig någon annan huvudbonad än ett huckle. Hon gick i kyrkan varje söndag, vilket ingen annan i vår närmaste släkt gjorde.
Augusta var född i Älekulla. Hon var bonddotter, gården hette Lund, och bebos fortfarande av ättlingar till Augustas bror. Eftersom hon var en av flera döttrar, fick hon ge sig ut och tjäna sitt levebröd tidigt. Hon hamnade som piga på Örby Bosgård.
Där träffade hon drängen och torparsonen Johan Karlsson från Andorslid, som var ett torp under Bosgården. Torpet friköptes och blev hemmet för min pappa och hans syskon.
Augusta och Johan fick sju barn tillsammans, Selma, Karin, Arvid, Erik, Karl (min pappa), Eskil och Filip. Småbruket kunde väl inte mätta alla dessa munnar, utan Johan fick ta påhugg ute i bygden. Bl.a. var han med om att bygga Kungsfors kraftverk i Viskan, norr om Skene.
Men så kom året 1918. Det var det år spanska sjukan skördade flest offer. Sjukan slog hårt och drabbade ofta män i verksam ålder. Ett av offren blev min farfar, Johan, som då var fyrtiofem år.
Augusta stod ensam med de sju barnen, den äldsta fjorton år och den yngste 3 månader gammal. Hur hon klarade ut det hela vet jag inte riktigt. Hon hade inte som Johanna Gren (urmoder 2) någon affärsrörelse att falla tillbaka på. Jag har för mig att pappa har berättat att hon hade en stickmaskin och att hon stickade strumpor och annat som levererades till någon förläggare. De flesta småbrukarhustrur i Sjuhäradsbygden hade ju någon form av hemarbete utöver jordbruket, och säkert hade min farmor också detta.
Barnen fick hjälpa till förstås och de äldsta flickorna fick snart ge sig ut att tjäna. En av pojkarna, Erik, utackorderades hos Augustas bror Oskar och hans hustru Alma, som inte hade några egna barn.
Augusta var fyrtiotvå år när Johan dog. Hon gifte aldrig om sig. När hon var gammal hade sonen Arvid tagit över gården och farmor bodde kvar på andra våningen i huset. Jag minns henne som en stillsam gumma, som aldrig klagade fast hon plågades av reumatism. Hon blev glad när vi kom och hälsade på och månade mycket om sina barnbarn, men riktigt nära kontakt hade vi inte. Vi duade inte farmor. Det gjorde inte pappa heller. Han sade "I", som seden var.
Nu inför julen tänker jag på att vi alltid gick till farmor på julaftons förmiddag. Om det var snö åkte vi spark. Sista julen hon levde, 1957, fick vi extra fina julklappar, min syster och jag, tårtkniv och sex mockaskedar i nysilver. "Jag lever inte en jul till" sa farmor, "så därför ska ni ha nåt fint". Hon dog i juni 1958 åttiotvå år gammal.
2 kommentarer:
Jo, det stämmer att hon hade en stickmaskin. Pappa berättade att han ibland fick uppdraget att ta tåget in till Borås för att lämna färdigstickade saker. En gång fick han en hel 50-öring extra och han var mycket lycklig när han kunde lämna den till mor.
Han sa också, när Rasken sändes i TV, att Raskens Ida precis liknade Augusta när hon bar in höet på ryggen i höskördstiden.
Jo, hon var allt någon att beundra
Bra att jag fick det med stickmaskinen bekräftat. Det finns ju mycket mer att skriva om henne, men det får ske i ett annat sammanhang.
Skicka en kommentar