1:a maj i Borås

Vi firade 1:a maj traditionsenligt med demonstration, röda fanor, musikkår, Internationalen och Arbetets söner i ett underbart soligt väder. Det kändes som i gamla tider, härlig stämning, mycket folk och uppskattande applåder till talarna i Stadsparken.

Det har inte varit så mycket aktiv politik för mig på senare år, men när 1:a maj kommer så rörs mitt hjärta och jag måste sjunga med i sångerna fast jag vet att jag kommer att vara hes i en vecka minst efteråt. Jag har skrivit förut, att jag är en människa som trivs i kollektiv gemenskap (apropå min glädje att få sjunga i kör). Jag blir stärkt i min individualitet av att får vara en del i ett kollektiv. Jag är övertygad om att det är lättare att nå mål om man är många som hjälps åt på vägen.

Nu känns det att vi får hjälpas åt och ta död på alla gamla borgerliga fördomar om arbetarrörelsen som har fått komma till uttryck den senaste tiden.

Det andades optimism och framtidstro i leden. Och det var inte bara gamla nostalgiker som jag som var där. Nej, även ungdomarna visade framfötterna, vilket gläder ett gammalt klappande rött hjärta.

Ett par av dessa unga människor gjorde sällskap med oss i tåget och det var riktigt upplivande. Det var min rara systerdotter Lina med sambo och nyfödd dotter. Än så länge är väl inte Kajsa så intresserad av politiken. Men vad månde bliva av ett barn med det påbråt.....