Fram tills igår stod en ganska stor ek bakom vår stuga. Den har vuxit sig stor under de dryga femton år som gått sedan vi tog Västra Sävshults strand 1 i besittning. Men nu hade den nått sin gräns. Sedan den var en ganska smal telning hade det hänt en del i ekens omgivning. Granar hade försvunnit runt den, så kronan växte på bredden och stammen drog iväg på höjden. Sedan fick den börja trängas med andra grannar, först en altan och sedan en vedbod. Det verkade inte som om eken brydde sig, för den fortsatte att växa och släppa ner en massa bôss på altanen. Så nu fick den ge sig för motorsågen. Det känns ändå lite konstigt att den är borta, men kvällssolen lär tjusa oss lite bättre på sommarkvällarna och ekorrarna verkar föredra bokollon framför ekollon.Så farväl, kära ek! Du har flera ättelägg som står lite bättre till. Förresten sparade maken stubben att ha till huggkubbe, så du gör nytta även i fortsättningen.
3 kommentarer:
Visst är det något visst med gamla träd. De ska bara inte bli så stora. så om takterna sitter i så vet jag om fler träd som behöver fällas.... Deras tid kommer nog till våren. Mina tidigare inlägg har tydligen inte kommit fram ser jag. Hoppas detta gör det. Ha det gott.
Men visst var den vacker!! Och så är det där braket när ett stort gammalt träd faller lite sorgligt tycker jag.
Jag måste erkänna att jag sörjer eken en smula, håller med min kära moster att det där braket är lite sorgligt.
Skicka en kommentar