Så blev det en dag till ute vid stugan, för att skotta resten av taket. Vi tog skidorna från gården, som vi planerat och gav oss ut i djupsnön. Jag kunde konstatera att min armstyrka, som jag hade när jag simmade regelbundet, hade avtagit betänkligt. Det blev en halkig färd. Maken fick spåra, jag halkade efter. Så fort det lutade lite uppför fick jag saxa. Två gånger stupade jag rakt i snödrivan. Nähä, det får vara slut med skidåkning för min del! Såvida inte det blir några fina dagar på sjön, förstås. Där finns i alla fall inga backar.
Maken har motionerat ordentligt. Här står han framför det renskottade taket, påtagligt belåten efter väl förrättat värv.
Bastun hade nog det djupaste taksnötäcket. Det lär ta lite tid innan vi kommer in i tvättkabinen!
2 kommentarer:
Välkommen med oss på "cykelspåret" från Gånghester! Där är det inga backar men vacker omgivning. Ingen risk för ras!
Jag har upptäck att mina armar inte håller för stakåkning. Får nog börja i simhallen igen. Men den är ju stängd för snörisk, har jag hört.
Skicka en kommentar