Så här i snöoväderstider får man hitta på lite innesysslor, som annars inte så ofta blir av. Jag fick för mig att jag skulle putsa mina ärvda lampetter, som en gång tillhört min mormor och som hängde en på var sida om den stora spegeln i hallen i mitt barndomshem.Nu hänger dom i vårt kök på väggen ovanför matbordet, där dom också pryder sin plats. Jag tog bilden ovan när jag putsat den ena, för att riktigt dokumentera skillnaden.
Sedan tog jag mig också för att börja putsa silver, vilket verkligen behövdes. I alla fall om man inte vill att knivar och gafflar ska vara fulla av mörka fläckar.
I mitt hem var detta en typisk kvinnosyssla, som vi småflickor också fick hjälpa till med. Men här i huset är det annorlunda. Det brukar vara makens jobb, men av någon anledning blev det inte av före jul som vanligt.
Han har dock rationaliserat det hela och nu tog jag över hans metod:
Man lägger en aluminiumfolie i botten på diskhon, fyller på med varmt vatten och häller i en påse vin- eller citronsyra. Sen lägger man i sina silver - (eller nysilver) grejor och låter dom ligga ett tag, ca 15-29 minuter och vips är dom blanka och fina igen!
Jag såg aldrig pappa putsa silver. Då var det kvinnogöra. Kan möjligen rationaliseringen av tillvägagångssättet vara en anledning till förändringen? Eller att jag är en traditionalist som bara gör som mamma!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar