Jag, ett beredskapsbarn

Jag är född i april 1942. Min pappa var bland de första som blev inkallad under 2:a världskriget. Jag verkar ha kommit till under en permission, eftersom pappa var inkallad ganska länge, placerad i Helsingborg, under de första krigsåren. Därför har jag följt serien Någonstans i Svergie, med stort intresse, nu för minst tredje gången.

Jag menar att denna serie är bland det bästa som svensk television någonsin visat. Manus skrivet av Jan-Olof Olsson, "Jolo", en av Sveriges bästa journalister någonsin, efter en idé av Bengt Lagerqvist, en av Sveriges bästa tv-regissörer någonsin. Serien är så otroligt välgjord. Jag sitter som klistrad vid TV:n, fast jag sett den flera gånger och vet vad som ska hända. Jag upptäcker nya saker varje gånbg. Idag tänkte jag på en detalj, pappret som kaptenen sätter i skrivmaskinen, är av folieformat - inte A4. Jag rörs till tårar av de underbara beskrivningar av människoöden, som förekommer. Särskilt som jag vet att Jolo skrev manus efter idogt forskande i arkiv. Det rör sig alltså om en VERKLIG dokumentärserie i fiktionform.

Ikväll efter sista avsnittet, visades också en film om Jolos insats under seriens gång, med Bengt Lagerkvists milda röst i bakgrunden. Jolo dog bara ett år efter serien sänts första gången. En stor förlust för det litterära och kulturella livet i Sverige. Till den som inte sett "Någonstans i Sverige" vill jag bara säga. Gör det nu! Den borde väl vara utgiven på dvd?