Kunde inte låta bli...

... att citera ett avsnitt ur boken, som jag beskrev i mitt förra inlägg, "Kvinnorummet". Det handlar om ensamhet, ett ämne som är ständigt aktuellt, inte minst i debatten om äldreomsorgen. Men ensamhet i Marilyn Frenchs analys kan drabba människor i alla åldrar. Så här skriver hon:

"Men jag skulle kanske ha en annan syn på saker och ting, om jag inte levde i denna otröstliga ensamhet. Och det är ett olösligt problem. Jag menar, man kan gå fram till en främling på gatan och säga:'Jag är otröstligt ensam', och han kanske tar en med hem och presenterar en för sin familj och ber en stanna på middag. Men det skulle inte hjälpa. Därför att ensamhet är inte en längtan efter sällskap, det är en längtan efter själsfränder. Och själsfränder betyder människor som kan se en som man är, och det innebär att de har tillräckligt med intelligens och känslighet och tålamod för att göra det. Det betyder också att de kan acceptera en, för det vi inte kan acceptera ser vi inte, vi suddar ut det, vi skyndar oss att stoppa in det i ett fack. Vi vill inte se något som kan rubba den själsordning vi så omsorgsfullt har upprättat. Jag har respekt för denna önskan att bevara psyket ostört. Vanan är en god sak för människosläktet. ------

------ Nå, du förstår vad jag menar. Varje ny människa som man möter och verkligen tar till sig, inkräktar i någon mån på ens psyke. Man måste skaka om i sin kategoriindelning för att passa in den personen. Här där jag är, ser människor på ett visst sätt - jag vet inte precis hur. Som medelålders gift fruntimmer, rabiat feminist, trevlig dam, galning...Jag vet inte. Men de kan inte se mig som jag är. Alltså är jag ensam. Antagligen skulle jag inte själv kunna säga vem jag är. Man behöver en viss återspegling från omvärlden för att få en bild av sig själv. Ibland när jag är riktigt nere, kommer Pjotr Svefanovitjs ord för mig: Du måste älska Gud, för Han är den ende som du kan älska i evighet. Det låter mycket djupt tycker jag, och jag får alltid tårar i ögonen när jag säger det. Men jag tror inte på Gud, och om jag gjordet det, skulle jag inte kunna älska Honom/Henne/Det. Jag skulle inte kunna älska någon som jag trodde hade skapat den här världen."