.... om mina gamla böcker sedan 70-talet. Det är en trevlig sommarsysselsättning, tycker jag. F.n. håller jag mig till den s.k. kvinnolitteraturen, nämligen "Kvinnorummet" av den amerikanska författarinnan Marilyn French. Boken kom ut i början av 70-talet och blev inget mer eller mindre än en revolution i USA. Lika revolutionerande blev den väl inte i Sverige, men nog väckte den uppmärksamhet även här. Jag tror jag läste den två gånger inom bara ett par år. Sedan har den vilat i bokhyllan tills nu och jag läser den fortfarande med förtjusning. Visst har det hänt mycket under de årtionden som gått vad gäller kvinnors frigörelse, men det är också mycket kvar, det inser jag nog. Marilyn French bröt ett tabu, när hon ifrågasatte kvinnors på den tiden självklara plikt, att så fort hon "blev" gift, avstå från studier arbete, egen inkomst. På 60- och 70-talen fanns fortfarande mycket kvar av detta här hemma också. Och samhällets inställning var ju att mamma ska var hemma med barn och pappa ska arbeta. När mina äldsta barn föddes hette det fortfarande mödrapenning och räckte i 6 månader. Som väl var kom den stora reformen 1974, innebärande att även pappor kunde ta föräldraledigt och ledigheten utökades till 9 månader.
På det området har mycket hänt. Men ibland undrar jag hur mycket som har hänt med könsrollerna på det personliga planet, relationen mellan man och kvinna och vilka förväntningar som finns på de båda rollerna.
Fortfarande kan jag känna behållning av att läsa "Kvinnorummet", numera mest som historiskt dokument, men faktiskt fortfarande i vissa avseenden aktuell.
Efter denna bok, tror jag att jag ska ge mig på en svensk bok i samma genre, nämligen Gun-Britt Sundströms "Maken". Den står också i hyllan och väntar på att bli omläst. Dottern läste den med, som jag förstår, stor behållning, när hon gästade oss nu i sommar. Det gladde ett gammalt feministhjärta, som klappar varmt i modersbarmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar