Husmorsambitioner?

Häromdagen hörde jag på radion, att det blivit inne bland unga kvinnor att gå tillbaka till hemmafru- och husmorstiden! Det har blivit en hel bloggenre, där man utbyter recept, inredningsidéer, långkok, sylta och safta, för att inte tala om att baka - allt från grova limpor till småkakor.

Jag har märkt av detta även på denna blogg. Jag anlitar ibland susnets tjänster för att få en uppfattning om hur många och vilka som besöker mig. Jag vågar lova att de flesta för mig tidigare okända bloggare som den senaste tiden hittat till Stugtankar är kvinnor mellan tjugofem och trettiofem, som bloggar om just detta ämne. Mode är också hett bland mina besökare.

Det är ganska fascinerande. Själv har jag aldrig varit hemmafru och knappast inte heller husmor i den gamla bemärkelsen, dvs en kvinna som sköter allt som har med hushållet att göra. Och yrkestiteln husmor har jag heller aldrig burit. Att jag sedan alltid har tyckt om att laga mat, baka, handarbeta, sy snygga gardiner m.m. det är en annan sak. Och att jag som pensionär fortsätter att utveckla dessa intressen, nu när jag har tid och därför gärna skriver om det, är förvisso sant. Men jag har aldrig behövt göra hemmajobbet på egen hand. Vi har alltid delat på det i den här familjen. Och det har varit bra avkoppling från yrkeslivet.

Jag blir lite ambivalent över tankarna på detta fenomen. På ett sätt tycker jag att det är underbart att det finns ett intresse för äldre tiders matlagning, att ta vara på traditioner och att skynda långsamt i vår jäktiga tid. Men samtidigt, som den feminist jag är, kan jag bli lite rädd för att idyllisera hemmafrutiden. I textilarbetarmiljön, där jag har vuxit upp, fanns det knappast några renodlade hemmafruar. Manliga textilarbetare hade inte heller så bra löner att de hade råd att hålla sig med dylika. Nej, kvinnorna var hårt dubbelarbetande, antingen på fabrikerna eller med hemsömnad och annat. Hushållet var de oftast tvungna att sköta själva.

Idag såg jag på en av dessa bloggar, att skribenten också använde gamla redskap från 50-talet. Och visst blev jag förtjust över de fina bilderna, som hon tagit, bl.a. på sina bakredskap; hemsydda bakdukar, träkavel, och hör och häpna - en cyklonvisp!! Dessa grejer finns fortfarande i vårt hem, t.o.m cyklonvispen, som emanerar från makens ungkarlshushåll på 50-talet.

Jag är glad över tjejernas intresse för allt detta, bara de inte förlorar sig i nostalgin och gömmer sig för den verklighet vi nu lever i!