Jag minns inte när maken först började prata om att han skulle vilja äga en Borsalino. Det måste ha varit redan på 70-talet. Han brukar säga att Borsalino är hattarnas Rolls Royce. Något finare bland hattar finns inte. Det skulle i så fall vara Stetson, men den ligger ändå efter Borsalinon. När vi var i Rom 1989, var det nästan så att köpet blev av, men vi drog oss för det höga priset den gången. Förra året i Colmar, såg vi en borsalino i ett skyltfönster. Den kostade 300 euro, alldeles för mycket för vår kassa.
Jag har det senaste året försökt att lägga undan lite, för att - om vi skulle komma till Italien - jag skulle kunna ge maken den efterlängtade hatten på hans 75-årsdag. När vi kom till Acqui Therme, började vi spana i skyltfönster efter hatten. Till slut upptäckte Gugge den i en hattaffär inne i en arkad i närheten av brunnen.
Så fick han då sin Hatt med stort H. Med benäget bistånd av Lasse och Gugge kunde jag äntligen köpa den present jag velat ge honom i många år. Och visst är han stilig i sin fina Borsalino!
PS. Jag försökte länka till Wikipedias artikel om Borsalino för den som är intresserad. Jag lyckades inte länka men jag lägger ändå ut adressen här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borsalino
2 kommentarer:
Vilket härligt kalas ni haft.
Och hatten - super. Maken klär förträffligt i hatt - inte alla karlar som gör.
Ha det bra.
Kram Viola
Minsann! Det är väl det här som kallas kärlek!
Kram på er båda två!
Skicka en kommentar