Jag läser i en av mina julklappsböcker, Yvonne Hirdnman: Den röda grevinnan. Jag har väl läst en tredjedel ungefär. Det är en bok, som tar lite tid, om man vill läsa den ordentligt. Och det vill jag. Det är mycket historia, det är personskildringar, det är, vad man med ett modernt ord skulle kalla, genusperspektiv. Inte för inte är Yvonne Hirdman professor både i kvinnohistoria och genushistoria.
Hittills har jag hunnit fram till 1920-talet. Det är en frigörelsetid för de unga kvinnorna i Tyskland, där bokens huvudperson bor. Efter första världskriget förändrades kvinnans ställning, det kan man se inte minst på den stora förändring i modet som skedde under detta decennium. Från långa skjolar, åtsittande klänningsliv, stora brättade hattar, till shinglat hår, raka korta klänningar och silkesstrumpklädda ben.
Men männen dominerade förstås fortfarande kultur- och samhällsliv och kvinnornas frigörelse skedde i mångt och mycket på männens villkor. Ett exempel på detta ger Hirdman i Wandervögelrörelsen. Det var från början en manlig sammanslutning, halvt homoerotiska förbund. Det var en slags frisksportarrörelse, man skulle leva sunt och naturligt, äta grönsaker, vara ärlig och rak mot sig själv och andra osv. Och man propagerade för "fri, naturlig sexualitet". Jag citerar:
"Det ska vara enkelt och sunt här med, slut med borgerligt koketteri och flirtande, osunda erotiska lekar. Nej, nu är det 'kärlekens nya vägar' det handlar om:'och det vore föraktligt om en flicka i ungdomsrörelsen ryggade tillbaka i en kärleksförbindelse' - det var hennes plikt att se till att 'våra pojkar' inte besudlade sin drift genom att gå till horor..."
Sedan återges en anekdot från den tiden. "En ung flicka kommer till Hans Blüher, en av papporna till denna Wandervögelrörelse, och lättar sitt hjärta för honom, ty där fanns också kravet på en själens uppriktighet, ett slags psykoanalyserande:
'Han lyssnade, lämnade sedan rummet för att kort därefter komma tillbaka, insvept i en purpurröd mantel. Han trädde fram för den förbluffade flickan, öppnade manteln under vilken han var naken och sa med patos: "Det är vad som fattas dig. Och ingenting annat..."
Därmed slut på alla citat. Har någon hört det här förr?! "Den kvinnan behöver en karl!" Därmed är hennes lycka gjord. Höjden av manlig självbelåtenhet. Det beklämmande är att det fortfarande lever kvar ett visst mått av denna inställning både bland män och kvinnor. Det går långsamt med jämställdshetskampen. Som väl är finns det också män med annan värdegrund när det gäller synen på jämställdheten. Sådana är jag själv omgiven av. Tack och lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar