Vi har två små plättar, som maken mödosamt grävt på vår steniga skogstomt. Han har slitit, baxat upp stora stenar och rötter, fyllt med matjord och gödslat. Allt för att vi ska få unna oss lyxen att odla vår egen sommarpotatis.
Idag tog vi upp det första ståndet för året. Vilken rikedom! De egenodlade smakar alltid bäst. Vi ska äta våra ikväll efter bastun. De ska serveras på enklast tänkbara sätt, kokta i lite saltat vatten med smör, dill och gräslök. Visserligen blir det en grillad lammkotlett och en sallad också, men det är bara bisaker. Potatisen är den viktigaste.
Nu för tiden anses det, enligt vissa profeter, att det är skadligt att äta potatis. För mycket snabba kolhydrater, sägs det. Vet profeterna att potatisen praktiskt taget är grunden till vårt nuvarande välstånd!? Åtminstone till en del enligt gamle Tegnér. Vaccinet hjälpte visst till också. När folk arbetade hårt och hade det knapert med pengar, kom bruket att odla potatis som en välsignelse. Man behövde ett nyttigt, lättodlat livsmedel, som gav god näring och energi. Dagens "soffpotatisar" borde ta i och göra lite nytta med sina kroppar. Då kunde de äta så mycket potatis de ville och slippa lägga pengar på dyra gymkort och plåga sig i konstiga maskiner. Eller slita sönder knän och senfästen i maratontävlingar och belasta sjukvården och gå före i operationskön.
Skämt åsido. Jag överdriver lite. Men nog kan man fundera över konsumtionssamhällets vällevnadskris. Inte för att jag vill ha tillbaka den tiden då potatis var huvudfödan. Men lite kan man väl få glädjas åt och hedra den älskade knölen, som smakar så gott och kan tillredas på så många sätt. Och visst är den en av de allra finaste primörerna i all sin enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar