I förra veckan var vi på författarafton i Kulturhuset, min syster och jag. Vi hade besök av Vibeke Olsson, som är min systers favoritförfattare. Min syster är också en bloggare under signatur Långa skuggan. Hennes blogg heter Det blir la väl. Det är ett bra namn på en blogg. Dessutom är det ett citat från vår mamma. Det var nästan hennes motto. Då kan alla förstå att har man en mamma med ett sådant motto, så borde man bli rätt avspänd. Och det tycker jag nog att vi är, både min syster och jag. I alla fall nu när vi är pensionärer. Men det tar några år innan man kan tillägna sig denna livsvisdom.
Nåväl, min syster har alltså skrivit om Vibeke Olssons underbara framträdande på Stadsteaterns stora scen. Vi , min syster och jag, var nästan euforiska efter att ha hört henne. Sedan gick vi hem till oss och maken hade fixat ostsufflé, och vi fick en lång kväll med nära samtal och sen sussade kära systern i vår bäddsoffa. På morgonen gav hon sig iväg för att hjälpa ett barnbarn att köpa bil.
Eftersom hon har skrivit ett långt blogginlägg om Vibeke, behöver ju inte jag göra det. Den som vill läsa, kan lätt leta upp hennes blogg i min blogglista till höger.
Det är gott att ha en syster.
2 kommentarer:
Och nu har jag läst första delen i sågverksserien och varit och lånat den andra på bibblan. Och jag tänkte när jag hade läst ut den att den här boken hade mamma också tyckt mycket om. Och du kommer att göra det också, det lovar jag, älskade syrran. Kram på dig och tack för att du finns.
Kram själv!
Skicka en kommentar