Vi har varit i Malmö i helgen och hälsat på godingarna Lasse och Gugge, som hör till våra allra närmaste vänner. Vi lärde känna varandra när vi alla fyra arbetade på Ädelfors folkhögskola. Vi bodde i vårt stora hus i Holsby, som jag skrev om i förra veckan. Dom bodde i sin trivsamma villa i Sjunnen, och vi delade ljuvt och lett. Vi har haft så mycket roligt ihop och också delat svåra sorger. Om det ska jag skriva mer en annan gång.
Omständigheterna gjorde att vi flyttade långt från varandra i början av 90-talet. Lasse och Gugge hamnade i Skåne, vi slog oss ner i Borås. Men vi har aldrig släppt kontakten, även om vi inte träffas allt för ofta nu för tiden. När vi ses är allt som förr. Vi pratar mycket om lättsamma och allvarliga ting, vi äter och dricker gott, vi går ut på stan, tittar på konst, ibland som nu, går på konsert eller jazzklubb, vi tar en öl på någon pub. Gubbarna tar en extra pubvända och Gugge och jag sitter i soffhörnan och skvallrar om sådant som herrarna inte behöver veta. Vi står varandra väldigt nära.
Den här gången återupptog vi en tradition som vi skapade när vi bodde i Småland. Vi brukade träffas före jul och göra julgodis. Det var så mysigt att planera och genomföra detta igen. Eftersom köket i den annars luftiga sekelskiftesvåningen är så litet, fick vi turas om att göra godiset. Vi gör numera inget barngodis, bara knäcken, som Gugge kokade. Själv gjorde jag tryfflar, mörka och vita, smaksatta med mörk rom, respektive Cointreau. Maken gjorde wienernougat och Lasse gjorde fruktmarsipan med cognac och mörk choklad.
Idag på måndag förmiddag tog vi tåget hem till Borås, fyllda av värme och tacksamhet över att ha några riktigt goda vänner att lita till.
2 kommentarer:
Som sagt moster; gamla goda vänner växer inte på trän!
Hälsa Lasse och Gugge från mig nästa gång ni hörs av!
Lotta
Hej moster!
Nu var det jag igen, jag måste säga att när jag ser Lasse och Gugge blir jag aldeles varm inombords, därför kikar jag på din sida lite oftare just nu.
Kramar
Skicka en kommentar