Min farmor Augusta än en gång

Mitt släktforskarintresse utvecklas allt eftersom jag tränger in i anorna. Jag har ju tidigare skrivit om min farmor under etikett urmödrarna. Där berättade jag att hon blev änka 1918 när min farfar Johan dog i spanska sjukan. Farmor blev ensam med sju barn mellan fjorton år och tre månader. Vad jag inte visste då var att hon dessutom hade haft två dödfödda barn; som nummer tre efter de två första flickorna ett flickebarn och som nummer sex, före min pappa ett gossebarn. Mellan 1904 och 1918, dvs under fjorton år hade hon fött nio barn.

Jag är det fjärde av min farmors barnbarn. Före mig kommer tre flickor, döttrar till min farmors dotter Karin. Den yngsta av dessa tre är en månad äldre än jag och vi gick i samma klass i Örby skola. På bilden, tagen av min farbror Filip, med en lådkamera, ligger jag i min farmors knä med mamma stående bakom. Mamma var tjugotvå år när jag föddes. Farmor var sextiosex - ett år yngre än jag är nu. Jag hittade bilden i ett fotoalbum jag fick som barn.

En annan bild som jag hittat i gömmorna är den enda jag vet som visar min far som barn, utom något skolkort. Fotografen, som är okänd för mig, har radat upp farmors fem söner. Fr.v. den äldste, Arvid, som har kostym och slips och tydligen anses som vuxen, därefter Erik, Karl - min pappa - och minstingen Filip och den näst yngste Eskil. Jag tror att bilden måste vara tagen någon gång i början av 1920-talet. Min pappa som var född 1912, ser ut att vara i 11-12-årsåldern.
Vad jag kommer ihåg är att farmor verkade vara stolt över sina pojkar, som redde sig bra i livet. Och de var alla fästa vid henne. Jag minns bara en gång som jag såg min pappa gråta öppet och det var när farmor dog 1958.
Som vanligt kan man klick på bilderna och få en bättre förstoring.