Jag sitter och tittar på galan för världens barn. Jag måste erkänna att jag är ambivalent. Visst, det är ett vällovligt syfte. Men.... jag blev lite betänksam vid ett av de första inslagen. Ett antal kändisar Kjell Bergqvist, Helena Bergström, Magnus Härenstam m.fl. spelade på vårt dåliga samvete. En öl, 50 spänn, ger mat för en månad till ett barn i Afrika osv. För de flesta av oss i den rika världen är det inte svårt att ge av sitt överflöd. Vi delar med oss, de flesta av oss. Själv har jag varit medlem i Rädda Barnen sedan 60-talet. Det började med ett fadderbarn i Korea på den tiden. Varje jul fick jag ett litet brev från henne, präntat med fina tecken och översatt till engelska. Sedan slutade RB med fadderbarnsverksamhet och nu ger jag pengar varje månad på autogiro till RB. Pengar, som de får använda till de behov som är mest aktuella. Visst, jag lägger i bössor också. Försöker dela med mig av bästa förmåga.
Men dessa galor! De gör mig nervös! Kan vi inte dela med oss av vårt överflöd utan chans att vinna turbobilar, galaklänningar designade av Lars Wallin, nobelfester m.m. Hur är det då med vår solidaritet. Företag och andra som vill skänka mer än 50.000 har ett eget telefonnummer. Bra reklam förstås! Avdragsgillt!? Just nu säger Rickard Ohlsson att man kan vara avundsjuk på dom som vinner DRÖMRESAN! Vad är det för känslor man spelar på?! Våra sämsta!?
Jag känner för Världens Barn. Men inte för galor!
365 Foton 2024 - 212 Offentlig konst (330)
7 timmar sedan
1 kommentar:
Konstigt hör du du! Konstigt vad vi har mycket gemensamt du och jag i tankar och åsikter! Undrar vad det kan bero på..'
Kommer att tänka på Madickenboken när det skulle vara en fin välgörenhetsbal på stadshotellet och Alva, pigan skulle följa med. Hon var minsann inte välkommen i de fina kretsarnt! Så mycket för välgörenhet där. Det luktar lite så.
Själv har jag skickat till Afghanistan i många år. Tänker på flickorna där.
Skicka en kommentar