Robert Lind i Kramfors

Söndagsmiddagen bestod av skav av älgbog, som vi fått av svärdottern. Hon är delägare i en skogsfastighet, där man jagar älg. Men eftersom hon själv inte gillar älgkött, så får vi ta över en del av skörden. Jag frågade sonen om inte han ville behålla köttet, men han föredrog att komma till oss och få det tillagat. Nu fick han dock inte smaka den här biten, som faktiskt blev riktigt god efter makens behandling. Själv gjorde jag en liten förrätt efter egen idé. Miniomelett med räkor och sås på crème fraiche, citronmajonäs och gräslök.

Under måltiden började vi filosofera som vanligt. Ett par glas vin sätter igång tankeverksamheten. Det hörde jag på Mannheimer och Tengby i morse i radion. Ja, jag lyssnar på 4:an ibland också. Vi började prata om en god vän, som numera är nykter alkoholist. Han säger att man kan inte skylla på något eller någon annan, när man hamnar i skiten. Alla människor har sitt fria val. Existentialismens budskap med andra enkla ord. Jag associerade genast till mitt förra inlägg. Vi väljer vår egen väg även när det gäller vad vi vill tro på, eller lockas att tro på.

Sedan var steget inte långt till Hasses och Tages oemotståndliga sketch, Robert Lind i Kramfors. Jag måste leta på You Tube, och visst fanns den där. Helt genialisk!